Idag fotograferade jag en trut som lugnt spatserade på taket till uterummet.
Truten var lugn vilket jag inte känner mig.
Bilden på truten blev hyfsad dock blev hon vingklippt. Vilket jag också känner mig.
Till skillnad mot fågeln har jag aldrig kunnat flyga men ibland har det känts så.
Nu känns det som om vingpennorna aldrig kommer växa ut.
Om de nu gör det så kommer de inte att vara lika starka och glänsande som förut.
Jag är arg, arg på somliga människor som bara snackar. Som låtsas vara så kunniga och så förstående. De som tänkte ta itu med saker men bara påbörjar det hela.
De som bara snackar.
De som inte håller truten.
Take care
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar