Man, d.v.s jag, påminns ibland om hur skört livet är.
Och hur kärt livet är oss.
Och hur kära och älskade våra nära är oss.
Inatt började Mannenimittliv-Indianhjärtat bli dålig, d.v.s förkyld.Oerhört trött med allmän sjukdomskänsla.
Inte ens jag vill/kan skämta om mäns förkylningar när det är på det viset....
Nu mår han iallafall bättre! Det känns skönt. Dock har min oro inte lagt sig helt ännu.
Jag besiktigade min bil idag.Nervös var jag och trött.
Men inga fel!
Varför ska man (läs jag) oroa sig (läs mig) för allt?
Först så går det UPP så går det ner så går det UPP
Take care!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar