Punka

Resan ned från Kiruna gick bra.
Flyget var i någorlunda tid.
Tåget likaså.
Fast en av mina papperspåsar sönder varför en del grejer föll ur i en trapp ned till spåren på Centralstationen.
Dem hjälpte en kille i 20-års åldern mig att plocka upp, han önskade mig Gott Nytt År och sa att han förstod hur det kändes när sådant händer och ingen bryr sig.
Stort tack till honom.

Väl vid spåret till mitt tåg så kommer det fram en man som frågade vilken vagn jag har.
Så jag svarar och funderade lite på vad det var för knepig typ.
Nåja, han sa att han ändå var så rastlös så han kunde kolla vart min vagn skulle komma in (ja, åt vilket håll i tågsetet).
När tåget rullar in och jag går mot min vagn så kommer han rusandes mot mig och säger
- Du ska ditåt!
- Jag vet, säger jag.
- Nu ja! säger han.

Idag hemmavid upptäcker jag att ett däck på min bil var helt platt.
..s...u..c..k..
Så jag ringer en vän.
Som berättar för mig hur jag ska använda kompressorn och vad jag ska göra efter att ha fyllt på med luft.
Jag försökte att skjuta upp det tills i morgon..men nej..se det gick inte.
Det var bara för mig att ta tag i däck och sådant (för mig) mög.
Nåja, jag får tacka även mojkol för telefonsupporten.

Vad gjorde man utan sina vänner?

Hoppas ni har det bra.
Hörs när vi hörs
/Hem-A