Jomensåatt..

Kiruna kyrka, fotad av mig 24/12-2009, här syns 'blåmörkret' tydligt.

I morse gick jag ut och kollade däcket, det som var tomt igår.
Idag var det mindre tomt, alltså fanns det luft i det men det såg liiiiiiiiite, liiiiite skumt ut.
Så fram med kompressorn igen och samtal till min vän mojkol igen.
(Den stackarn kommer nog snart att blockera mina samtal..)
Så jag åker iväg till la stada för att handla med kompressorn i bakluckan.
Johodå..lilla nervösa Ännelaij börjar fundera och tar fram kompressorn för att kolla trycket. (hade det vart en blodtrycksmaskin så hade nog trycket varit högt..)
Och..hon hajar att..ja gissa om att hon hajar..att hon har haft handhavandefel samt att däcket inte innehåller så mycket luft.


Lite desorienterad och efter att pyst i mer luft i den mindre spänstiga ringen..ja bilringen..nej inte på mig, dumskallar..så bestämmer jag mig för att åka hem.
Med oförrättade ärenden och minen var nästan likadan.

Hemmavid stannar jag iallafall för att handla i den lokala butiken.
Och där fanns massor av smaskig mat, t. ex okokt julskinka med utgångsdatum den 29:e, lammstek med utgångsdatum den 30:e samt blandfärs som undertecknad inte tycker är så smarrigt.
Så det blev kycklingfilé, jajajaaaaaaaaaa..jag äter kyckling minst en gång i veckan men..det är mat.
tjöta
Synd de inte har sushi..........

Nu ska jag avvakta trycket i bilringen och hoppas på att det blir en kortare resa i morgon för inhandling och tändning av ljus på graven.
Där ljuständning är prio nummer 1.
Hörs när vi ses
/Ring-A

Punka

Resan ned från Kiruna gick bra.
Flyget var i någorlunda tid.
Tåget likaså.
Fast en av mina papperspåsar sönder varför en del grejer föll ur i en trapp ned till spåren på Centralstationen.
Dem hjälpte en kille i 20-års åldern mig att plocka upp, han önskade mig Gott Nytt År och sa att han förstod hur det kändes när sådant händer och ingen bryr sig.
Stort tack till honom.

Väl vid spåret till mitt tåg så kommer det fram en man som frågade vilken vagn jag har.
Så jag svarar och funderade lite på vad det var för knepig typ.
Nåja, han sa att han ändå var så rastlös så han kunde kolla vart min vagn skulle komma in (ja, åt vilket håll i tågsetet).
När tåget rullar in och jag går mot min vagn så kommer han rusandes mot mig och säger
- Du ska ditåt!
- Jag vet, säger jag.
- Nu ja! säger han.

Idag hemmavid upptäcker jag att ett däck på min bil var helt platt.
..s...u..c..k..
Så jag ringer en vän.
Som berättar för mig hur jag ska använda kompressorn och vad jag ska göra efter att ha fyllt på med luft.
Jag försökte att skjuta upp det tills i morgon..men nej..se det gick inte.
Det var bara för mig att ta tag i däck och sådant (för mig) mög.
Nåja, jag får tacka även mojkol för telefonsupporten.

Vad gjorde man utan sina vänner?

Hoppas ni har det bra.
Hörs när vi hörs
/Hem-A