6 år sedan idag

Idag är det 6 år sedan jag miste dig A..eller B som du kallade dig.
Mitt indianhjärta, min bäste vän och älskade.
Jag höll dig i handen, pussade dig och var så nära som jag kunde när du gick bort.

Jag kan inte med ord beskriva den närmsta tiden efter din bortgång mer än att det inte går att beskriva.
Lättnad över att du inte behövde lida något mer men en stor sorg över att en sådan stor personlighet, fin människa och framförallt min kärlek lämnat oss.

Du, mitt hjärta min älskade B, sa till mig:
- Hur ska det gå för dig när jag är borta?
Jag minns inte vad jag svarade men troligen sa jag något lugnande.

Livet har gått vidare älskade A..eller ja B..men saknaden finns där.
Du var ju den som sa att jag var vacker när jag kände mig ful.
Den som förlät mig när jag blev irriterad och gick över gränsen.
Den som hjälpte mig med sådant som jag tycker är urtråkigt t. ex att fixa med bilar eller pappersgöra.

Du var den som tyckte att jag skulle ta hand om mig, tänka på mig själv mer.
Den som var den mjukaste av mjuka om än hård när det behövdes, du  hade ju varit marinsoldat.
Du var den som förde in mig på mentalträningspåret och det är jag så tacksam över.
Jag vet nu bättre hur jag ska hantera mina känslor och annat bättre nu.

Du avslutade ofta dina mail eller små hälsningar som vi skickade till varandra med:
Din

Och jag var Din.

Nu finns du inte längre sedan 6 år.
Minnena lever kvar och varje morgon talar jag till dig A..menar B..du svarar aldrig men jag vet att du finns där för saker jag ber om de uppfylls på något vis.

Denna låt den får mig att tänka på dig



Din

Att städa ut

Under helgerna försöker jag ta det lugnt. Men sedan på söndagskvällen ..eller i och för sig på fredagskvällen..ibland.. då vill jag städa!
Varför på kvällarna?
Jag fattar faktiskt inte.
Men..huvudsaken är att det blir gjort.

Hursomhelst så har jag börjat rensa ur..varför ska jag ha den torkade blombuketten/-erna kvar..det är ju 10 (och ibland mer..) år sedan?

Jaja..
Jag har en del att tänka på och över just nu.
Livet är underbart, det finns alltid hinder, jag hoppar, passerar, faller men jag siktar på att gå i mål som en vinnare.

Natti nitti
Sov gott
//A
Och du..Ida älskade dotter du vet...

Tänkte skriva intressant inlägg..

..men..Nej, det blir inte så.
Nyanserna i livet har skiftat så mycket idag.
Särskilt idag.

Dagen idag har för mig inneburit att mängder av minnen:
Klockslag
Dofter
Tårar
Ångest
Frustration
Sorg
Saknad
Väderlek

Jag vill skriva av mig men saknar ord.
Något håller mig tillbaka
Jag vill berätta
Jag vill
Men..
Nej, jag kan inte
Jag kan verkligen inte

Samtidigt idag så har jag skrattat så jag nästan grät.
Jag har känt mig behövd
Och jag har boostat några med glädje och hopp.
Gjort dem synliggjorda och gett dem tid och tillåtit dem att ta plats
Bra, mycket bra.

På bussen från tåget så krackelerar min fasad, mitt pansar, en aning.
Jag kände hur tårarna kämpade sig upp när jag tänkte på livet och döden.
Hur mycket jag saknar och hur mycket jag har att vara tacksam över.
Jag biter mig i kinden och spänner vadmusklerna för att tänka på annat.
Inga tårar faller men mitt ansikte känns som en sådan där ledsenmask på en teater.
Att ledsenheten syns förstår jag när busschauffören stänger av radion och säger några vänliga ord när jag stiger av.
Den värmen jag känner då....

För det mesta brukar jag avsluta mina blogginlägg med musik.
Så även idag.


Ha det bra.
Hörs när vi hörs.
//Annelie

Jag visste det!

Det finns andra som skriver bättre än mig om Norge.
Jag visste det.
Nu har någon satt sina perfekta ord, meningar i min mun.
Så tänker jag också, fast jag inte kunde skriva det så bra.

Något mer tänker jag inte skriva i detta ämne.
..tror jag..

En av min favoritlåtar.
Take care
//A

Tack

Mötet idag gick bra.
Efteråt infann sig tröttheten som ett brev på posten.
Så jag la mig och sov drygt en timme.

Hörs när vi hörs
/Annelie

Änglar..


Bara för att jag gillar den..

Vår och värme=vårvärme

April, känslornas månad för mig.
Glädje och sorg sammanbakade i något som kallas livet.
Ett liv i kontrast.
Trött - Sprudlande energi
Glädje - Sorg
Framtidstro - Oro

Mitt Liv

Jag har fått ett vackert halsband av den Låtsatshemskatvillingen.
Tack så mycket, jag blev väldigt glad!
:)
Och jag tog flera foton med mitt macroobjektiv...dock tänkte jag inte på att lägga pärlorna rätt så att "sömmen" inte syntes. Så ett bra foto kommer senare tills vidare får ni nöja er med ett foto på min blommande Aloe Vera.

Aloe Verablomstängel

Nu ska jag ut och promenera.
Igår blev det en promenad på över 8000 steg.
Det lär jag inte komma upp i idag.
Lite musik på det

Plura

Mer Plura

Jättemycket Plura

Ha det bra i aprilvärmen
/AnnelieVarsLpåTangentbordetInteVillVaraMedIbland

Eat Pray Love

Se den.
Det är den bästa film jag sett på två år.
Jag känner igen mig.
Filmen är bara..bara så Ännelaij.

Eat Pray Love med Julia SnyggRoberts

Få uppdateringar och glädjeboostad om och om igen

Jag uppdaterar sällan numer..mmm..jag vet.
Men tid finns inte, ej heller ork så därför blir det som det blir.
I varje fall så har det hänt en hel del under den senaste veck(or)na.

Bl. a så skulle jag iväg på ett möte i Frölunda häromveckan så jag ringer världens goaste tjej om vilket spårvagn jag ska ta.
Rätt spårvagn hittades och hoppades på men..alltså..när jag såg skylten om roddklubben så började jag ana oråd.
Så långt ut skulle jag nog inte..eehhehe..
Nej, det skulle jag inte så jag ringer folket jag ska till där ingen svarar eftersom de ju är upptagna.
- Kul, eller så inte, tänker jag och ringer världens goaste tjej (Göteborgska såklart :)) igen men hon har tyvärr inte tid men rekommenderar mig att ringa världens goaste Markatta istället. Och Världens goaste Markatta fixar biffen/fisken..eller iaf vägbeskrivningen så jag hittar rätt.
Puh..

Nåväl, på plats så fick jag ett trevligt bemötande av för mig en okänd person då jag presenterade mig.
- Åh, du är en sådan bra människa, väldigt fin.
Och jag såg ut så här:
?????
Men jag accepterade att jag var ..är..en sådan fin människa och gick stärkt i koftan (inte offer) in i föreläsningsrummet.
Det var en dag att minnas, jag bara älskar Göteborg och Göteborgare!

På fredagen var det dags för farväl..suck..sådant hatar jag.
Men det första jag fick höra på morgonen var att de personer jag skulle ta "farväl" av hade sagt till min kollega den dagen jag var i Götlaborg:
- Vi älskar Annelie!
Mmm..tårar fick jag i mina ögon.
För att inte tala om när jag fick detta.

Tack och tack mina fina!

Sedan så har ju döttrarna varit hos mig.
vi har hunnit med massor, bl. a varit i Ullared där jag för ovanlighetens skull hittade lite kläder.
Och lite/mycket annat.
Nu har döttrar rest hem.
Champagnen är oöppnad, den öppnas vid något annat tillfälle.

Jaha, det var allt för denna gång.
Lite musik på det.


Lite gammal melodifestival


Fint..eller..??

Och för att fälla lite tårar

Vi hörs när vi hörs
//Annelie

Minus plus, hög och låg, styrka och svaghet

Halloween..hmm..det är tydligen denna helg.

Jag trodde det var nästa helg.

Vilken tur att mina grannar påminde mig om detta igår.

Och idag, troligen senare inatt också,

Musik it is.

På hög nivå.

Eller låg, det beror på hur man ser det, eller hör det.

Veckan som gått har varit ganska bra..

Många tankar trängs i mitt huvud.

De som återkommer vid den här tiden på året.

Det som hände då, för tre år sedan.
På dagen tre år sedan.
Då vårt liv förändrades.
När beskedet kom.
När sjukdomen slog till.
Idag är jag förändrad.

Ensam sedan ett och ett halv år.

Utan min livskamrat som jag kunde prata med allt om.

Du är så stark säger så många.

Kanske

Ja, jag är stark.

Men det kvittar faktiskt.

Jag ville inte vara med om detta också.

Det var nog innan.

Det är nog nu.

Men just idag är jag stark.

Jag har hängt in och har hängt om mina blusar, kjolar, klänningar och kavajer .

Sorterat om i mina klädhyllor.

Jästranes vad jag är präktig.

..hehe..

  

Medan jag städat så har jag haft på spotify.

Denna lista har lyssnat på (IntresseklubbenNoterarNiSomHarSpotifyOchVillLysnaAlltså)

Ha det bra så hörs vi när vi hörs

//Tänk-A
Ps. Formateringen på inlägget ser helkonstig ut.
Jag vet, jag orkar inte gå in och formatera om via html, det ser ut som det gör. thatsit.
Ds

Long time no seen..

Det är inte bara torka i våra marker, utan även på min blogg.
..som ni kanske upptäckt..
Jag har helt inte vare sig haft lust, inspiration eller prioriterat bloggen.
Finns ju andra saker här i världen.
Och då har bloggen hamnat på prio 72.
Kanhända att den stannar där..på prio 72.

Det har varit en bra arbetsdag idag.
Mycket att göra, mycket att tänka på men så roligt!
Me like!

Men allt har inte varit i rosenrött eller som att gå på små rosa bubbligamoln idag.
För idag tänker jag på en speciell vän som jag hoppas att jag är ett stöd för när sorgligt händer/har hänt....




//Annelie

Dagens rapport - to be continued

Dagen idag har känts bra, trots sömnbrist.
På måndag vet jag mer om den ev. framtiden.

Några tråkigheter har jag fått reda på idag.
Dem orkar jag inte skriva om, inte just nu, men jag tänker på dig, hmbg.
I morgon och i övermorgon blir två speciella och jobbiga dagar.
Så endera dagen får ni förbereda er på att mina inlägg återigen är sorgsna..
/Tänk-A

En dag efter

..dagen efter dagen som var den dagen.
Ord som hann blev sagda under detta decenniet.
Tack och tack.


/Annelie

Inlägg 1224

Ville inte skicka med denna länk i förra inlägget eftersom det känns som om det skär sig.
Men..ja..idag fick jag mail och..ja..jag kunde inte annat än att le igenkännande och ja..
faktiskt..skratta.
/A

Sleepless but no´t in Seattle

Dagen igår var rätt så OK. (måndagen alltså)
Lite Ulla-Bellajobb samt annat pappersgöra men framförallt filande på ansökningar och andra formalia, viktiga sådana.
I veckan ska de vara klara.
Förutom detta så lider jag av halv bloggtorka, dessutom så har jag lite svårt för att somna just nu.
Lite sleepless kan man kalla det om man nu vill vara svengelsk.
Idag fick jag foton tagna av yngsta dottern på mig och Mannenimittliv på långfredagen 2009 skickade till mig via e-post

Fotona var så fina, så fina.
Om och om igen har jag sett på dem.
De är märkliga på så många vis.
Bl. a för att det syns att vi håller varandras händer så hårt.
Och jag minns att det ju var så ..att vi gjorde just det, höll i varandra hårt.
För att vi nog båda omedvetet visste att vi snart var tvungna att låta vårt gemensamma liv upplösas.
Och det blev ju det alldeles för snart.
Åtta dagar efteråt var han ju borta,

In i det sista så fortsatte jag hålla hans hand.
Den hand som var min trygghet under flera år.
Jag släppte inte greppet men lät honom tryggt gå bort.
Saknaden är ofattbar.
Sorgen obeskrivbar.

Min väg efter sorgen har jag stapplande påbörjat.
(ja oavsett kryckor)
Det kommer alltid finnas ett ärr i mitt hjärta.
Ett rött ärr.
Röd såsom kärlek.

/Annelie

Tunga tankar, likaledes tårar

Minnesgudstjänst var det igår.

Mycket, mycket vackert och stämningsfullt.

Kyrkan var fullsatt.

Jag var där med min väninna tillika granne.

Det tändes ett ljus för varje medlem i församlingen som avlidit sedan förra årets minnesgudstjänst.

Plus ett ljus för de som tidigare mist en anhörig.

Samtidigt som ljusen tändes så lästes namnen på de avlidna upp.

Var för sig, utan hast och med känsla, det kändes i hjärtat hos mig.

Många ljus blev det.

Jag visste att tårarna skulle komma.

Men jag försökte kämpa emot så länge som möjligt.

Det vanliga tricket att trycka klacken mot foten fungerade bara ett litet tag.

Sedan var det kört när jag såg andra sörjande.

De tårar som då rann nedför mina kinder kändes så tunga.

Fysiskt tunga.

Liksom som att de var gjorda av bly.

Tungt saltvatten.

Gudstjänsten avslutades på kyrkogården precis utanför kyrkan där vi alla sjöng Härlig är jorden.

Precis när vi var klara så..

Blåste det upp!

Jag tog det som ett tecken.

Ett tecken från Mannenimittliv och andra själar som inte finns med oss nu men som var närvarande.

Inte fysiskt men i en annan dimension.

Man kan alltid säga att det finns naturliga orsaker till allting.

Javisst, jag vet det.

Jag söker inga bevis för vare sig det ena eller det andra, för det har jag inte.

Dock tror jag på att någonstans så finns det något som ingen av oss riktigt förstår.

Än.

/Annelie

Bergochdalbana mer Rabalder än..

...Balder.

Har nyligt kommit hem efter att skjutsat de fina "små" till tåget och därefter varit på en liten workshop som var bättre än vad jag förväntat mig.

I morse kände jag mig ganska stingslig p.g.a att jag sovit så himla dåligt inatt, jag tror att det märktes.
Nåja, vi tog oss genom frukost, packningar och posthämtning.
I bilen till stationen så kom många känslor över mig, eftersom det var jag som körde så var jag tvungen att hålla tillbaka tårarna.
Det lyckades tills då vi skulle krama om varandra.
Då..
..gick det inte längre....
Rösten brast, tårarna började givetvis rinna.
- Förstör inte din mascara nu sa svärsonen.
Och det gjorde jag inte även om det var snudd på, men man kan faktiskt inte gå med solglasögon inomhus om man inte är kändis.

Livet just nu är en sådan bergochdalbana och jag har aldrig gillat sådana.
Sorg och glädje och än mer sorg i en enda röra.
Usch
Jag blir rädd, snurrig, yr och vill bara hoppa av.
Men jag kan ju inte det.

Hoppas ni har det bra
/Annelie

Händelserikt och omtumlande

Igår blev det en ny TV..ja...ni vet ju varför..
De hade också nudelpaket för 1kr så jag köpte 15 st, det är väl det jag får leva på i ett antal månader med tanke på utgifterna.
..merde...(ordet låter finare på franska)

TV:n inköptes på netonnet i Ullared, givetvis så blev det ett besök hos Göran Karlssons också.
Eftersom det blivit en hel del utgifter på sistone för min del så höll jag hårt i plånkan och köpte inte särskilt mycket. Det blev en toalettgrejsimojshållaremedbådeborstesamttoarullegrejpå samt en DVD, slumdog millionaire, för min del.
Inga stora utgifter just där.

Efter Ullared så åkte vi till Mannenimittlivs grav.
Det blev ett omtumlande besök.

När vi stod invid graven började det blåsa kraftigare än tidigare.
Yngsta dottern klappade på korset och hälsade på honom. Sedan gick hon undan för att studera en gravsten i närheten.
Blivandepsykologdottern fattade direkt vad det handlade om.
Yngsta sötisen blev så tagen och ledsen men ville inte visa det.

Vinden stillade sig för ett tag.
Tills.
Tills svärsonen började prata till Mannenimittliv då svepte det in en stark, varmvind över oss.
Länge stod vi där, vid graven som ligger intill ett stort vackert lönnträd.
Tänkte, pratades lite, kramades, grät och bara fanns.
Det var en märklig känsla, jag kände en närvaro som inte går att förklara.
Jag är ganska säker på att Mannenimittliv fanns med oss.
Han såg vår sorg och uppskattade att vi hade varandra.

Sedan föreslog svärsonen en gruppkram.
När vi stod där och höll om varandra så svepte återigen en kraftig, varm vind över oss.

Innan vi satte oss i bilen så såg jag ett fint lönnlöv sakta komma nedsinglandes invid bilen.

/Annelie

Svart eller vitt och splash

En händelserik dag har det varit.
Jag har varit förbi kyrkogården och det var tungt.
Riktigt tungt.
Jag kan verkligen inte påstå att sorgen känns lättare nu.
Det är nästan tvärtom.
Detta är bara för mycket och gång på gång frågar jag mig varför.
Inget svar får jag.

Människor passerar förbi hand i hand med glädje i sin blick.
Det unnar jag dem.
Inte tal om annat.
Men jag har det inte så.
Jag sörjer det jag förlorat.
Det jag inte sa och inte gjorde.
Varför?

Det finns glädje i mitt liv också.
Ikväll fick jag efterlängtat besök av döttrar och svärson.
Ja, jag fällde en tår i smyg då dotter kommer rusande till mig på perrongen.
När vi kom hem undrade jag varför de tog sådan tid på sig innan vi skulle spana in övervåningen.
Men, tja de är väl coola tänkte jag.
Men plötsligt överräcker de en fin blombukett!
Om jag blev glad och rörd?!?

Men inte nog med det..sedan fick jag också ett paket innehållande en fin kopp av dem.
Om jag blev rörd och glad?!?

Förutom det så har min TV gått sönder.
Jag vet vems fel det var men jag nämner inga namn.
Suck..

Men det har sina fördelar även med TV-bortfall, nu hann vi prata med varandra en lång stund innan det var sängdags.
Nu ska jag också krypa i säng.
Det har vart en lång dag.
Och i morgon ska det visst köpas TV..
Behöver man det?

Nattinitti
/Annelie

Ibland ryser jag

Idag har jag träffat en kär vän till både mig och Mannenimittliv för ett långt samtal.
Det blev väldigt långt. Återigen så ältade jag det som hänt och som händer i mitt liv nu.
Om jag grät?
......................

Under vårt samtal så ringer en person och berättar somligt som jag nu kan släppa därhän och gå vidare. Det gjorde mig så lättad.

Efter att käre vännen åkt hem så ringer Mannenimittlivs ena faster och har funderingar.
(OBS! en faster INTE en moster som var här för drygt en vecka sedan).
Hon förstod och står på min sida när det gäller somliga saker.
Det värmer.
Livet känns lite lättare.

Sorgen finns fortfarande där som en blöt, tung filt runt mitt hjärta.
Ofta undrar jag när jag ska få tid att sörja ifred.
Utan att behöva bry mig om andra saker.
Jag vill inte bråka, orkar inte bråka.
Vill inte att livet ska vara en kamp.

Vad jag ville ha sagt med detta inlägg är att det är jobbigt nu.
Men idag har jag trots alla tårar fått höra att jag inte har fel.
Tvärtom.
Det finns folk som förstår att det inte är fel att gråta.
Det finns folk som står bakom mig och Mannenimittlivs önskan.

Jag vet att jag slåss för rätt sak.
Och jag ryser då jag tänker på att det finns så många som tänker på mig.
Tack till er alla

/Annelie

Lyssna

..på Thomas Sjödins sommarprogram från 2006.
Om ni nu vill, det blir ingen snigel på ögat idag hur ni än väljer.
Varför, ja..det behövs inga förklaringar

Eller så lyssna på det här.
Jag fick en bok av Mannenimittliv av just Kay Pollak..ja..ni som läser min blogg regelbundet kan nog dra era slutsatser om varför jag gillar Kay.

Kanske länkarna inte har fulla sökvägen utan bara till introt men då får ni söka på gamla sommarprogram för att hitta rätt OM ni nu vill lyssna på detta.

/A