Igår blev det en ny TV..ja...ni vet ju varför..
De hade också nudelpaket för 1kr så jag köpte 15 st, det är väl det jag får leva på i ett antal månader med tanke på utgifterna.
..merde...(ordet låter finare på franska)
TV:n inköptes på netonnet i Ullared, givetvis så blev det ett besök hos Göran Karlssons också.
Eftersom det blivit en hel del utgifter på sistone för min del så höll jag hårt i plånkan och köpte inte särskilt mycket. Det blev en toalettgrejsimojshållaremedbådeborstesamttoarullegrejpå samt en DVD, slumdog millionaire, för min del.
Inga stora utgifter just där.
Efter Ullared så åkte vi till Mannenimittlivs grav.
Det blev ett omtumlande besök.
När vi stod invid graven började det blåsa kraftigare än tidigare.
Yngsta dottern klappade på korset och hälsade på honom. Sedan gick hon undan för att studera en gravsten i närheten.
Blivandepsykologdottern fattade direkt vad det handlade om.
Yngsta sötisen blev så tagen och ledsen men ville inte visa det.
Vinden stillade sig för ett tag.
Tills.
Tills svärsonen började prata till Mannenimittliv då svepte det in en stark, varmvind över oss.
Länge stod vi där, vid graven som ligger intill ett stort vackert lönnträd.
Tänkte, pratades lite, kramades, grät och bara fanns.
Det var en märklig känsla, jag kände en närvaro som inte går att förklara.
Jag är ganska säker på att Mannenimittliv fanns med oss.
Han såg vår sorg och uppskattade att vi hade varandra.
Sedan föreslog svärsonen en gruppkram.
När vi stod där och höll om varandra så svepte återigen en kraftig, varm vind över oss.
Innan vi satte oss i bilen så såg jag ett fint lönnlöv sakta komma nedsinglandes invid bilen.
/Annelie
onsdag 2 september 2009
Händelserikt och omtumlande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Änglar finns, jag vet det. Och det vet ni också, särskilt efter gårdagen. Kram!
Såklart att han var där...det betvivlar jag inte en sekund! När min mamma dog så var jag och Emma i minneslunden till Allahelgonahelgen och skulle tända ljus...tror du det gick? Icke, det var som om mamma blåste ut ljuset hela tiden och bad oss gå hem och inte stå där och frysa! Till saken hör att alla andra ljus lyste men mammas fick INTE att tända. Hon var alltid så mån om att vi inte skulle frysa!
Kramar
Å så fint att ni fick uppleva detta tillsammans.
Man kan tro vad man vill och allt går inte att förklara men jag är övertygad om att det var en hälsning från Mannenidittliv.
Varma tankar !
Mäktigt
Markattan
Ulle
Ja, de finns.
Både på jorden och på andra ställen.
Varm kram
/A
Susanna
Åååh, det händer en del märkliga saker som är svåra att förklara.
Grejen är den att när jag ber om, när jag längtar efter och när jag är i stort behov av att få ett tecken.
Då..händer ingenting.
Eller så ser jag inte tecknen.
Igår ville jag bara visa hur graven ser ut nu inget annat.
Då händer det saker som var och en kan tolka på sitt vis, jag tolkar det på mitt vis.
Kram
/A
Markattan
ja, det var mäktigt.
Går inte beskriva riktigt bra i ord.
/A
Ja, det var väldigt fint! Mannenidittliv var säkert glad att vi har varandra och att vi var där.
Tack, snälla du, för det du skrev!
/ingridcarlsson
Oooo jag har gåshud över hele mig..sån underbar stund ni måste haft..helt tveklöst att det var din älskling som gav sig till känna.. Min far brukade alltid lägga sin hand på mitt huvud o ruska om..väldigt milt..o vet du..det gör han än idag från andra sidan..o det e så tryggt att veta att han finns kvar hos oss,..min sambo samt även min kusin..just Susanna som skriver här hos dig..känner oxå hans närvaro..
Stor kram o varma hälsningar från Lappland..idag far vi till Tornedalen o på måndag till ditt kära Kiruna
Ida
Ja, vi får tro på det.
Dock önskar jag ju att han fanns här med oss i livet.
Nu är det som det är..och det är tungt.
Ingrid
Kram
engelsson
Ja, det var en fin stund.
Mycket jobbig och omtumlande.
Men som sagt var så var den fin.
Vad härligt att ni också känner närvaro.
Det gör mig glad.
Ha det så bra i Kiruna, hoppas verkligen vädret är på er sida så det blir fler underbara foton som vi läsare kan njuta av på din blogg.
Kram
JA! Ibland bara känns det överallt att det finns något mycket större än det här, såklart var det Han!
Så fint du beskriver er stund.
Varm kram!
Cina
Det måste ha varit Han.
Det bara måste.
Kram
Skicka en kommentar