Egentligen vet jag inte vad jag ska säga/skriva

Det har varit en omtumlande dag.
Helt fantastisk och lite galen.
Det är faktiskt så att jag både saknar ord ord samtidigt som jag inte kan skriva ut allt i vad som hänt.
Vilken dag.
Jag har varit orolig, känt mig speedad, fått ha 311 bollar i luften som jag slutligen lyckats få hamna rätt, hunnit med att promenera massor av steg (inte orkat kolla hur många än men över 12 000) fått beröm som viktiga personer fått höra.
Jag har verkligen, verkligen känt mig både behövd och värdefull.
Sammanfattningsvis:
Det har varit en osedvanligt bra dag.

Nu ska jag faktiskt lägga mig och begrunna en osedvanligt bra dag.
I morgon är en ny dag med nya tag.
Och musik på det
(favorit i repris)




Vi hörs när vi hörs
//A

Lite, lite ljusare

En intressant bråkdel av alla böcker.

Det känns lite bättre nu.
Detta efter att ha bärgat de ca 400 böcker som annars hade kastats i en container eller så...
Sedan har jag äntligen fått hem mitt skåp (en gåva från Mannenimittlivs moster) som jag ska ha dukar och liknande i.

Äntligen!

Härligt!
Och inte nog med det.
Nänemensan..faktiskt inte.
Jag blev glatt överraskad idag.
Joooo..jag har blivit tillfrågad om jag inte ska komma och kolla in saker som annars ska kastas.
Om inte hakan hade varit dubbel så hade jag nog sett ut som en fågelholk fortfarande.....

Nu är jag mindre frustrerad, ja jag känner mig nästintill glad.
Så tidigt, tidigt i morgon bitti så stiger jag och min otappade haka upp för att rodda lite.
Återkommer i "ärendet".

Snart ska jag åka in till la Stada för ett halvviktigt möte.
Sedan ska jag köra till Halmstad till sorgegruppsmötet.
Och i morgon på eftermiddagen ska jag på ett annat sorgegruppsmöte.
Många möten blir det, mycket sorg likaså.

Hoppas ni har det bra
Vi hörs när vi hörs
/Annelie

Svart eller vitt och splash

En händelserik dag har det varit.
Jag har varit förbi kyrkogården och det var tungt.
Riktigt tungt.
Jag kan verkligen inte påstå att sorgen känns lättare nu.
Det är nästan tvärtom.
Detta är bara för mycket och gång på gång frågar jag mig varför.
Inget svar får jag.

Människor passerar förbi hand i hand med glädje i sin blick.
Det unnar jag dem.
Inte tal om annat.
Men jag har det inte så.
Jag sörjer det jag förlorat.
Det jag inte sa och inte gjorde.
Varför?

Det finns glädje i mitt liv också.
Ikväll fick jag efterlängtat besök av döttrar och svärson.
Ja, jag fällde en tår i smyg då dotter kommer rusande till mig på perrongen.
När vi kom hem undrade jag varför de tog sådan tid på sig innan vi skulle spana in övervåningen.
Men, tja de är väl coola tänkte jag.
Men plötsligt överräcker de en fin blombukett!
Om jag blev glad och rörd?!?

Men inte nog med det..sedan fick jag också ett paket innehållande en fin kopp av dem.
Om jag blev rörd och glad?!?

Förutom det så har min TV gått sönder.
Jag vet vems fel det var men jag nämner inga namn.
Suck..

Men det har sina fördelar även med TV-bortfall, nu hann vi prata med varandra en lång stund innan det var sängdags.
Nu ska jag också krypa i säng.
Det har vart en lång dag.
Och i morgon ska det visst köpas TV..
Behöver man det?

Nattinitti
/Annelie

Ibland blir man överraskad..

Idag var jag ute och promenerade på strandängarna vid fyren.
Vad fick jag se i en skreva på en sten.
Jo, två stycken vita rosor!
Rosorna såg färska ut..men ingen människa syntes till.
..märkligt..
Ja, jag fotade.


Ha det bra
/A

Va?!

Gräsklippargrannen har bara klippt gräset 1 gång denna vecka.

Kan det vara för att gräsmattan är övertorr?

Eller överdrev jag för en gångs skull.

Take care