BAM! Där var jag inte beredd! Vitsipporna, vitsipporna

Det är ett tag sedan jag bloggade.
Jag har haft lust att skriva men det har inte blivit av. Inom mig bär jag många, många tankar som behöver luftas men jag hittar inte alltid orden eller lusten frö att skriva men idag så.

För så här är det. Idag så hade jag en konversation med en vän och då skrev han vitsippor.
BAM! Plötsligt kommer minnen tillbaka till då för 10 år sedan.
En underbar vår.
Underbara vitsippor som blommade som aldrig förr!
Det var så vackert!
Då var det så vackert.
Vackert i den stora sorgen.

Den våren miste jag min kärlek, min själsfrände.
Han som var den mest allmänbildade och smartaste person som jag någonsin träffat.
Den som gav mig så mycket kärlek, ny kunskap samt fick mig att tänka i nya banor.
En beläst man som hade allt.
Jodå, brister också såklart.
Vi bråkade, såklart.
Jag var en bitch ibland och jag kunde bli irriterad på honom men i grunden fanns vår stora kärlek vilket många såg och kommenterade.

Våra ömhetsbevis.

Den våren, 2009, var det en massa läkarbesök, dialyser, nya mediciner, sömnlöshet, oro, tårar och..
Vitsippor som blommade
I miljontals kändes det som.
Dotterns stannade bilen för att fotografera längs vägen från Halmstads sjukhus strax innan påsk.
Vitsipporna som bara fanns där medan han, Indianhjärtat, sakta sade farväl till livet.

Han sa till mig:
Hur ska du klara dig Annelie?
Det vet jag fortfarande inte men jag gör ju det uppenbarligen.

Nu kanske ni tror att jag inte gått vidare.
Att jag fastnat i min sorg.
Så är det inte.
Jag har gått vidare men minnen kommer tillbaka.
Det är inte konstigt enligt mig.
Alla är vi olika och en person som betytt och satt djupa spår i ens liv måste få ta plats.

Jag saknar min B precis som jag vet att han saknar mig, sitt A.

Denna låten hörde vi då men jag orkade inte tänka så vid den tiden. Orkade inte spela den för honom för det gjorde för ont.
Vet att han också tänkte/kände så.
A, min B, mitt indianhjärta, du lämnade mig för tidigt.
#fuckcancer
Denna är till dig.
Nu vågar jag spela den för dig.

Nära så nära men långt ifrån

Förra helgen tog jag semester och reste norröver.
Det blev en resa som..ja..jag orkar inte återge den här just nu.
Det tar för lång tid att återge och..jag orkar bara inte..
Ni som vet ni vet..det är huvudsaken, ni stöttade mig så..jag behöver inte säga mer än
TACK!
Ni vet vem/vilka ni är..

Jag önskar jag kunnat vara med igår på dopet..men tillsammans bestämde vi att det mest praktiska för att jag skulle få så mycket kramar och busa så mycket som möjligt var att jag åkte upp helgen före dopet.

Och den helgen blev sååå bra!
(bortsett strulet med SJ etc..)

Jag saknar mina kära...mycket..och alltid..
Vi fick i alla fall en underbar tid tillsammans under min semester..
Ååååh vad jag saknar att skrämmas och kramas..och att shoppa.
;)
Älskar er, I, S, H, L, E..(och mamma som inte var med)..

Livet går vidare och jag har bestämt mig för att bestämma själv över det jag kan göra..
Inte så lätt alltid...men jag måste välja..
Välja Glädje.

Jag har ett liv..det är NU..
Jag har chansat, förlorat och vunnit.
Det enda jag måste är att vara sann emot mig själv..
Det är det enda rätta.

Move on..

Jag är här..jag finns..och jag kommer att känna, tänka och leva fullt ut så långt som jag bara orkar.

Vi ses!
Kram

Att sakna..

Jag saknar såååå mycket att få vara nära mina nära och kära.
Det gör faktiskt ont i mig att det de är så långt borta.
Eller jag så långt borta från dem.

Ibland går jag sönder av längtan.
Jag gråter över att se bilder på barnbarn och...jag är INTE där..
Det gör ont...mer ont än vad jag kan uttrycka mig i ord.

Sedan när dottern skickar bilder på barnbarn och ringer mig för att prata om dem och allt annat.
Då så..Jag livas upp!
Saknaden  finns men..

Meningen med livet är kärlek.
Såå.

Det blir som det blir..

Det är lite mycket..och lite ..just nu.
Regnade i morse och min häl sved så uteslöt jag powerwalks/promenader.
Räcker väl med att jag snittat tidigare under veckan på 30 000 steg/dag.
Jag har alltså gått minst 22 km/dag.
Bravo!

Och eftersom jag är den jag är så tyckte jag att jag ägnar denna dag till att vila..eller ja..inte promenera långt i alla fall.
Så jag tog tåget till Varberg.
Härligt!
:)
Varför inte se sig runt när man kan?

Jag är som jag är..tycker om att se mig runt..jodå..jag går mina vanliga vägar men ibland går jag vilse med flit vilket genererar extra steg och upplevelser.

Vad som händer i morgon vet jag inte..
Väntar på besked.
Men promenera lär jag göra.
Jag kallar det inte längre för powerwalks eftersom jag pausar emellanåt och hetsgår inte hela tiden.
Dessutom har jag oftast ryggsäck på mig med att "bra att ha grejer".

Nu behöver jag bara ladda in mer musik i telefonen.
För mig betyder musiken mycket.
Orka gå vidare.

Mina döttrar betyder massor!
Idag fick jag ett fint brev från yngsta.
Älskade finaste hjärtat.
Sedan så SMS:ade äldsta mig så jag nästan fick skrattkramp.
Snacka om att vi har samma sorts humor..
Bra eller dålig vad vet jag..

Men vi är är BÄST!

Älskade döttrar!

Eat Pray Love

Se den.
Det är den bästa film jag sett på två år.
Jag känner igen mig.
Filmen är bara..bara så Ännelaij.

Eat Pray Love med Julia SnyggRoberts

Stolt över mig själv och andra

Just nu håller jag på med mina bilder till utställningen.
Himla skoj!
Och gissa om jag grottat ned mig angående vilka bilder jag ska ha med och vilka jag hoppar över.
Men, nu vet jag i stort sett. Det är bara den sista gallringen som är klar innan jag skrider till verket.
Ett av de foton jag valt ut går inte att köpa.

En bild på en av mina döttrar.

Ha det bra

//Fot-A

Barn är barn alltid..

Idag har det varit fullt med både 'uppdrag', inhandlingsresor och trevliga samtal.
En väldigt trivsam, rolig och stimulerande dag.
Och att det nu finns studerande i mitt hushåll det märks..

Kl. 18.00 när admin-morsan, som av en händelse kollar in, i gästrummet så säger dottern:

Ahmeh alltså hallå ba varför ska man dra upp persiennerna för när man snart ska lägga sig igen?

...orka...

Sedan så märks det än mer när soffan intas för att man har ont i magen preciiiiiiis då det är dags att skruva ihop IKEA-hyllor.
(här skulle jag publicera en bild men jag ångrade mig)
Tack och lov så bättrade magen sig och slutet gott allting gott.

Nu måste jag sova.

I morgon är det mycket som ska tänkas på och göras.

Men det är angenämt och inget besvär.

Så vi hörs när vi hörs.

/MårBästNärDetÄrFartOchFläktOchFullRulle-Annelie

Ps.
Dottern har varit till stor hjälp idag också..

Jag var där men inte

Tack Ida!
För att du ringde upp och lät mig vara med via mobiltelefon på konserten.

Puss, kram
Älskar dig

/IngenSoldat-Mamma

Ett indianhjärta har slutat slå

Det sista han sa -
Jag älskar dig mitt lilla hjärta.
Var rädd om dig.
Ta hand om varandra.

Jag höll hans hand hårt medan de sista andetagen drogs.

Sedan gick han ifrån mig.

Ett indianhjärta har slutat slå efter en tuff tids kamp mot cancer.

Jag saknar dig min älskade -

Mannen i mitt liv
Livet blir aldrig detsamma igen

/Annelie

Berg och dalbana

Livet är just nu en berg och dalbana.
Slitigt är ordet för dagen.
Sedan är det mycket jobbigt med alla dessa personer, utanför familjen, som frågar och frågar och vill veta allt!
Roligt att människor bryr sig.
Men de ger ju inget av sig själva!
Ibland känner jag mig som en mjölkko.
..suck...

Samtidigt vill jag ju berätta men inte hela tiden.
Inte för alla, inte överallt och absolut inte för de som bara vill stilla sin nyfikenhet.

Men man kanske inte kan få allt.



Take care
/A

Mannenimittliv

I seem to have loved you in numberless forms,
numberless times,
In life after life, in age after age forever

My spell-bound heart has made and remade the necklace of songs
That you take as a gift, wear round your neck in your many forms
In life after life, in age after age forever.

" Rabindranath Tagore"

Många ord..

Jag har så många ord inuti mig.
Mycket, så mycket, jag vill berätta.
Skriva ned, få ut.
Men jag vill inte publicera allt som händer just nu.
I dagsläget är inte allt rosenrött.
Tack och lov så finns kärleken i mitt liv.

Livet är-
Hopp och glädje
Sorg och förtvivlan
Där är jag
Mitt i livet
/Annelie

Ställa upp för laget

Pratade med en av bonussönerna idag ang. julen och annat.
Han tackade mig så mycket för jul och nyårsfirandet.
När jag tackat för det han ställt upp med som exempelvis chaufför och för att han tålmodigt väntat i klädaffärer och andra butiker. Samt i övrigt ställt upp på alla de vis.
Då säger han:
"Vad gör man inte för laget!"

Det gjorde mig oerhört glad.
Oerhört glad.

Och i eftermiddags ringde Mannenimittliv´s faster för att prata ett tag.
Hennes samtal värmde...också.
Hon undrade hur jag orkar med allt som är nu och det som har varit.
Det gör jag för att jag måste.
Inte för att jag vill. Helst hade jag sluppit dessa erfarenheter.
Men jag måste orka för att jag måste.
Några alternativ finns inte.

Men inte *grovt svärord* är jag glad över alla saker som jag har gett mig tråkiga livserfarenheter genom åren.
Det har varit för mycket av det, alldeles för mycket.
Inte heller ser jag mening eller ser att jag ska kunna få sådan erfarenheter av detta att jag ska kunna dra nytta av det i framtiden.

Istället undrar jag över varför så mycket drabbar vissa personer.
Alla har sina sorger, det vet alla, inte minst jag.
Men somliga har fått och får genomgå fler jobbiga och smärtsamma saker.
Så är det bara!

Jag tänker f_n inte vara tacksam över alla sorger.
ALDRIG!
Det är nog nu!
Det var nog redan för ett antal år sedan.

Sedan är jag urless på allt Carpe Diemsnack!
Lätt att säga, svårt leva efter.

FUCK CARPE DIEM!

/ÄrligAlien

Mer kärlek..och..

..Lundell..



Take care
Eder vän
/KärleksfullAlien

Kalla mig vad ni vill..I don´t give a damn

..Jag bara älskar denna låt och Suzzie Tapper.
Oavsett.
Jag gråter varje gång jag hör den,
det är oundvikligt.
Kalla mig patetisk..
..I don´t give a damn..jag struntar i det..

Om ni inte gillar låten så..
I don´t give a damn

JAG ÄLSKAR den!

Opp amaryllis!

Idag när jag bar in (fler) utekrukor i lilla växthuset så hittade jag en amaryllis som jag glömt bort.
Den har börjat vakna!
Det är första gången jag har lyckat bevara en amaryllis från förra julen.

Dessutom har en physallis fått fnatt så den är grön och frodig och ser ut som den trivs som fisken, märklig planta...den brås nog på mig den med...
Hmmm..konstigt...

Nästa vecka tänkte jag åka till Ge-Kå´s och handla lite julklappar och annat.
Krukan på bilden är förresten köpt där.

Mannenimittliv-Indianhjärtat mår rätt så bra.
Men,
It´s a long way to go.
Igår sa han:
- Älskling..vad du är vacker!
Jag blev såklart rörd.
Och kontrade med:
- Fler sådana mediciner till dig!

Vi, och alla andra, måste få njuta av livet och ha roligt.
Trots allt.

Take care

Outfit

Mannenimittliv är fortfarande sjuk.

Men han börjar piggna till lite.

Idag sa han:

- Älskling, vad du är vacker!

Blir man tårögd eller blir man tårögd.

Min s.k outfit var vid detta tillfälle:

Grå-svarta snobbenstrumpor köpta på Ge-Kå:s

Svarta långkalsonger (leggings låter ju fiiiinare men är samma sak)

LåÅång överdel, top, köpt på Kapp-Ahl

Undrar om han yrade?!

Svampplockning och I´m in LOVE!!

Igår så var jag och mannenimittliv ute och plockade kantareller.
D.v.s jag plockade kantareller, han plockade svampar som ser misstänksamt farliga ut samt glodde upp i träden mumlande för sig själv:
"Undrar hur högt det trädet är.... vilken fin och rak fura...månne vad ett sådant träd betingar i pris"

Sedan undrade han varför jag hittade kantareller och inte han.
Jag förklarade vänligt att det är på marken trattkantareller växer.

Efter att vi käkat lite lunch, d.v.s jag kutar runt med kaffekopp - han funderar över livet, så fick jag gå ut i skogen igen. Mannenimittliv säger att han tar på sig att plocka ihop kaffemuggar så jag fick odla mina intressen


..alltså svamp...

När jag gick omkring i skogen så fick jag syn på något i ögonvrån.

Upp ur ett hål vid en sten ställde sig ett lite sött djur sig på bakbenen. "Han" tittade nyfiket på mig och jag tittade glatt överraskat tillbaka, stod stilla och efter någon sekund tittade han på nyfiket mig igen. Jag, nu jätteglad, tittar intresserat tillbaka, något så sött har jag aldrig sett. Två gånger till händer samma sak, men då vill jag ju föreviga detta magiska ögonblick och fumlar efter mobilen, jodå han stod kvar tills jag öppnade mobilfodralet då han försvann i hålet invid stenen.
Sedan såg vi aldrig varandra fler gånger..den dagen

I`M IN LOVE!

Till middag åt vi biffar med svampsås, dock utan "mannenimittlivs" svampar.
Men jag var tvungen att lova att inte slänga hans svampar.
*suckjageförsnäll*
Gissa om jag är nervös!
Men jag tar på mig matlagningsansvaret med glädje några veckor framöver.