6 år sedan idag

Idag är det 6 år sedan jag miste dig A..eller B som du kallade dig.
Mitt indianhjärta, min bäste vän och älskade.
Jag höll dig i handen, pussade dig och var så nära som jag kunde när du gick bort.

Jag kan inte med ord beskriva den närmsta tiden efter din bortgång mer än att det inte går att beskriva.
Lättnad över att du inte behövde lida något mer men en stor sorg över att en sådan stor personlighet, fin människa och framförallt min kärlek lämnat oss.

Du, mitt hjärta min älskade B, sa till mig:
- Hur ska det gå för dig när jag är borta?
Jag minns inte vad jag svarade men troligen sa jag något lugnande.

Livet har gått vidare älskade A..eller ja B..men saknaden finns där.
Du var ju den som sa att jag var vacker när jag kände mig ful.
Den som förlät mig när jag blev irriterad och gick över gränsen.
Den som hjälpte mig med sådant som jag tycker är urtråkigt t. ex att fixa med bilar eller pappersgöra.

Du var den som tyckte att jag skulle ta hand om mig, tänka på mig själv mer.
Den som var den mjukaste av mjuka om än hård när det behövdes, du  hade ju varit marinsoldat.
Du var den som förde in mig på mentalträningspåret och det är jag så tacksam över.
Jag vet nu bättre hur jag ska hantera mina känslor och annat bättre nu.

Du avslutade ofta dina mail eller små hälsningar som vi skickade till varandra med:
Din

Och jag var Din.

Nu finns du inte längre sedan 6 år.
Minnena lever kvar och varje morgon talar jag till dig A..menar B..du svarar aldrig men jag vet att du finns där för saker jag ber om de uppfylls på något vis.

Denna låt den får mig att tänka på dig



Din