En händelserik dag har det varit.
Jag har varit förbi kyrkogården och det var tungt.
Riktigt tungt.
Jag kan verkligen inte påstå att sorgen känns lättare nu.
Det är nästan tvärtom.
Detta är bara för mycket och gång på gång frågar jag mig varför.
Inget svar får jag.
Människor passerar förbi hand i hand med glädje i sin blick.
Det unnar jag dem.
Inte tal om annat.
Men jag har det inte så.
Jag sörjer det jag förlorat.
Det jag inte sa och inte gjorde.
Varför?
Det finns glädje i mitt liv också.
Ikväll fick jag efterlängtat besök av döttrar och svärson.
Ja, jag fällde en tår i smyg då dotter kommer rusande till mig på perrongen.
När vi kom hem undrade jag varför de tog sådan tid på sig innan vi skulle spana in övervåningen.
Men, tja de är väl coola tänkte jag.
Men plötsligt överräcker de en fin blombukett!
Om jag blev glad och rörd?!?
Men inte nog med det..sedan fick jag också ett paket innehållande en fin kopp av dem.
Om jag blev rörd och glad?!?
Förutom det så har min TV gått sönder.
Jag vet vems fel det var men jag nämner inga namn.
Suck..
Men det har sina fördelar även med TV-bortfall, nu hann vi prata med varandra en lång stund innan det var sängdags.
Nu ska jag också krypa i säng.
Det har vart en lång dag.
Och i morgon ska det visst köpas TV..
Behöver man det?
Nattinitti
/Annelie
