måndag 8 juni 2009

Lägesrapport


Det syns väl att jag har fötterna inåt precis som alla erkända modebloggare har? Fast för mig ser det ut som om jag är ultrakobent.
Speja tycker att nu när jag är en modebloggare också skulle ha dagens outfit.
Hmmm..det tål att tänkas på...länge...

Men idag vill jag ju berätta för er vad jag har på mig.
- BH, dagen till ära..det är ju måndag.
- Mannenimittlivs boxerkallingar..eh..ja för de är ultrasköna och det är ju .. måndag.
- Pajsarbyxor, ja mjukisbrallor i svart med grå revärer. Dyra för att vara pajsarbrallor, kanske kallas sportkläder?
- T-shirt från Adidas (1998 årsmodell) i gult med svarta revärer. Jag vill ju verkligen visa på att jag är sportig.

Ni kanske undrar hur det går för mig när det gäller sorgearbetet?
Man kan säga så här - Jag försöker att inte bara skriva ledsna inlägg.
För min egen skull.
Livet är mycket jobbigare än vad som syns på bloggen.

Ibland har jag svårt att förstå även om jag faktiskt fattar jag har ju med mina ögon sett min älskade dö.
Jag är tacksam över att jag kunde vara med honom då.
Jag har sett honom både bli sjuk, jag har sett hur hans tillstånd förbättrats för att senare försämras igen för att tillfälligt förbättras och sedan...
Jag har varit med honom hela vägen ända till slutet.

Vi har under vår sjukdomsresa pendlat mellan hopp och förtvivlan.
Så gör jag också nu men ensam.
Fast hoppet är givetvis borta och ersatt med någon form av acceptanstänk.
Förtvivlan finns kvar.
Förtvivlan över att Mannenimittliv inte längre finns kvar som min livskamrat.
Plus en stor arbetsbörda som hamnat på mitt bord.
Tråkiga papper, tråkiga samtal, samtal med vissa personer som inte känns så uppbyggliga.

Där bloggen är en form av pysventil för mig.
Ibland tar det lite mer tid än vad jag tänkt mig men i stort sett så känns det bara bra.

På plussidan finns också de underbara människor som hört av sig på olika vis och som orkat lyssna på min berättelse. De som bara låtit mig prata av mig och tillåtit mig att vara både ledsen, arg och förtvivlad.
De som ringt, mailat, sms:at, msn:at samt skrivit kommentarer.

Tack

Ha det bra
/A

6 kommentarer:

Anonym sa...

sidärja=)/mojkåål♦

Ännelaij sa...

mojkål


hmmmmmmmm

/A

Markattan sa...

Mannens rejälare kalsingar är hur bra som helst. Funderar allvarligt på en sväng till GeKås för att hotta upp tillgängligheten på sådana persedlar.

Förstår att det pendlar mycket och att det krävs en hel del för att visa upp ett positivt synsätt. Jag tycker du är strong som ens försöker.

Varm hand
Markattan

strandskatan sa...

Nej, livet är minsann inte bara svart eller vitt, glädje eller sorg,solskensdagar eller gråväder.
Det är en mix av allt.
För att klara av alla svängningar i livet behöver man hitta en balans och det är inte alltid det lättaste. På något märkligt sätt brukar det ordna sig även om man inte har lust eller tror sig kraft kvar för att resa sig igen när man har gått ner för räkning.
Att ha goda vänner som man kan prata,skratta och gråta tillsammans med - och - att verkligen tillåta sig att släppa loss alla känslor - det är viktigt.
Åsså - humor ... humor är bra !
Dagens klädval låter helt fantastisk - praktiskt, bekvämt, bra färgval !
Kram på sig !

Ännelaij sa...

Markattan


Ja, alltså det är sååå skönt med boxerkallingar i bomull.
Går inte alls att jämföra mot för de små kvinnounderkläder som visserligen är snyggare men sååå obekväma.

GeKås skulle även jag behöva besöka innan midsommar, gäller bara ta sig tid.

Ja, det pendlar verkligen och dessa pendlingar gör mig oerhört trött.

Kram
/A

Strandskatan


Så sant så sant!

Jag tillåter verkligen mina känslor. Har svårt för att hålla masken..på gott och på ont för det är inte alltid så roligt när man inte kan hålla tillbaka tårarna.
Men klart att det löser sig..eller blir bättre så småningom.

Javisst!
Färgerna är perfekta för mig!
GråGråGråGråGråSvartSvart samt lite gult på det hela.
:)

Och jag älskar att hasa omkring i mina pajsarbrallor hemmavid.
Som sagt var himla bekvämt fast inte så snyggt.

Kram
/A

Speja sa...

Underbart med dagens outfit. Och bildtext till. Jag får applådera...

Och självklart finns din sorg och förtvivlan kvar, men det är härligt att du även kan ta till din underbara humor och dela med dig av den till oss. Tack för det!