lördag 2 januari 2010

Resumé år 2009

Nu ska jag försöka skriva en liten resumé av året som gick.
Några ljusglimtar finns det men ni får vara beredda på att det mesta är tungt.

Året och Januari började med att Mannenimittliv fick lunginflammation den 1/1. På kvällen började han prata med mig om att han inte trodde han hade så långt kvar. Jag blev givetvis väldigt ledsen och försökte att lyssna in men det var svårt.
Någon timme efter vårt svåra samtal så fick han feberfrossa så jag ringer efter ambulans mot hans vilja.
Det hela reder ut sig och han blir utskriven efter några dagar.
Nytt mod infinner sig i vår familj.
Men njurarna lägger av.
Det blir dialys varannan veckodag.

Februari -
fortsatte med inläggning och vård av Mannenimittliv.
Läkare konfererar om hans fall.
Vad ska man göra?
Jag tillbringar några nätter sovandes antingen i en stol eller i en besökssäng.
Det är jobbigt för oss båda.
Många tårar och samtal men ändå gott mod.
Mannenimittliv orkar ändå med promenader men mer smärtgenomslag börjar märkas.
Han får morfinplåster som funkar bra, vi pratar en hel del om livet.
Det är tungt.
Dialysen betyder mycket.
Söndagarna är en pina.
Måndagar är lyckodagar.

Mars-
blev en konstig månad.
Mannenimittliv och jag är ute och äter på Laxbutiken, han vill göra roliga saker och inte bara vara patient. Han mår relativt bra emellanåt men smärtan i kroppen gör sig mer och mer påmind.
Morfinplåster dosen ökas på så även tabletterna.
Jag får hjälpa honom mer och mer med det ena och det andra.
Tröttheten blir mer och mer uttalad, han sover mer.
- I mitten av mars.
Samtal med läkare.
Det var tungt.
Vi får sikta på att han lever till sommaren.
Jag förstår men förstår ändå inte.
Givetvis hoppas jag på att tiden inte är så kort, det kan bara inte vara så.
Men fler och fler tecken dyker upp.
Illamående, trötthet och den hemska smärtan.
Återigen ökas morindosen på.

April-
De blandade känslornas månad.
Vi fick besök av släktingar för att läget inte är så bra.
Palliativa teamet kommer på det första och enda besöket.
Det var så varmt ute. Aldrig har väl april varit så varm och solig eller?
Mannenimittliv kommer hem efter en dialysbehandling och berättar om en medicin som kan förlänga livet lite till!
Vi är båda två 'förhoppningsfulla' och glada. Med smått darrande ben hämtar jag ut den dyra medicinen på skärtorsdagen.
Den första tabletten tar han på påskdagen, det enda han kunnat äta då var näringsdrycker.
Vi åker ut och fotograferar kring den blivande graven och kyrkogården.
Det är tungt.
Därefter åker vi för att handla glass med flickorna.
Jag känner en oro som jag inte visar för någon.

På annandag påsk, vaknar vi för sedvanliga dialysen.
Han mår inte alls bra
Jag blir uppringd av dialysavdelningen, dialys går inte att göras.
Mannenimittliv blir inlagd.
Jag får veta att han när som helst kan avlida.
Jag är vid hans sida under 4 dygn tills att han avlider med mig vid hans sida och hans hand i min den 18/4.
Nu har han inte ont längre, han har frid.

Men redan på dödsdagen börjar en del planera för framtiden.
Jag känner mig arg, ledsen och besviken.

Resterande delen av april är ett strukturerat kaotisk med prat om begravningsceremoni, folk som vill ta över och tro sig veta mer. Men det reder ut sig.
Och det är jag som tar hand om både begravningsplanering och annat som hör där till.
Jag har folk hos mig hela tiden, det snackas, plockas och frågas och är aldrig tyst.
Det är påfrestande.
Jag bara gråter och sover.

Maj-
Mannenimittliv begravs den 12:e.
Begravningen blir perfekt.
Fullsatt kyrka, fint väder, allt klickar.
Vädret är fint, solen skiner nästan varje dag.
Somliga rotar runt i mitt hem, jag blir så frusterad så att jag inte kan hålla emot ett utbrott.
Bra gjort av mig tycker jag.
De sista gästerna reser hem den 15:e.
Men jag blev inte kvitt det eviga ältandet för det. Tyvärr.
Jag kände mig hårt pressad och tyngd.
Men jag är äntligen ensam så jag kan få fokusera på att ta mig vidare.
Jag söker nytt boende.
Och får veta att jag får en fin lägenhet.

Juni-
Bouppteckning.
Det är varmt och jag är ledsen.
Funderar på köpa ny kamera.
Börjar packa och börjar flytta.
Jag har några av mina foton med på en utställning.
Får sålt en del tavlor.
Kändes skönt.

Juli-
Flyttar in klart i lägenheten.
Mycket bråk och andra otrevligheter.
Det är fortfarande varmt, jag orkar inte vara ute och sola.
Känns som en mycket märklig månad.
Aldrig har jag väl varit blekare.
Beställer ny kamera efter många om och men.

Augusti-
Min dator går sönder.
Jag köper en ny.
Det är varmt ute.
Jag är fortfarande blek p.g.a att jag inte sitter ute och solar..
Får besök av släkt.

September-
Besöker Liseberg, IKEA, Tylösand etc. med döttrar coh svärson.
Får min nya kamera med ett av objektiven.
Hinner med ett besök på bokmässan där jag träffar Markattan och Speja.
Jag hittar också trattkantareller efter många om och men.
Härligt!
Fortfarande småbråkigt med vissa personer.

Oktober-
Det regnar och det regnar och sedan regnar det.
Jag drömmer konstiga drömmar.
Ofta mardrömmar.
Min nyinköpta dator lägger av.
..suck..
Men ingen fara, jag fick tillbaka den just innan jag åkte på julresan....2 månader efteråt
Det har jag glömt att berätta, inlägg om detta kommer så småningom.

November-
Jag är på minnesgudstjänst.
Tårarna går såklart inte att hejda när Mannenimittlivs namn läses upp.
Jag får veta att det kommer att bli en auktion av somliga saker ur Mannenimittlivs bohag.
Det gör ont i mig.
Jag känner mig bedrövad.
Sedan händer det grejer och jag hinner bärga somliga saker som annars bara hade kastats eller stannat kvar i mitt förra hus.
Jag åker på auktionen och blir än mer bedrövad men samtidigt ropar jag in grejer för en 'spottstyver'.
Det känns i mitt hjärta när jag ser somligt.
T. ex saker inköpta till barnen , i med deras namn ,märkta kartonger.
De ville de inte ha.
Jag mår illa men bestämmer mig för att gå vidare, jag har iallafall både fått och köpt saker som ändå var 'viktiga' för mig.

December-
Julmånaden.
Jag tar fram julljusstakar och hänger upp julgardiner.
Bara för att det ska vara så.
Och för att jag gillar ljus.
Någon julstämning har jag inte.
Men jag åker upp till Kriuna och firar jul med släkt.
Mycket trevligt, såklart annorlunda mot förut men så är det ju.
En hel del foton blir tagna och många promenader blev det för min del.
Sammantaget så blev december en hyfsad månad.

2009 har inte varit något bra år.
Allt har såklart inte varit svart.
Men det känns som om de tårar jag fällt nog skulle kunna fylla på Ätran med någon centimeter.

Nu hoppas jag på att 2010 blir bättre.
Annat är otänkbart.

Ha det gott
/Annelie

8 kommentarer:

Ida sa...

Är så ledsen att du behövt ha det så tufft, inte bara med Mannenidittlivs bortgång, utan även med det som kommit efteråt.

Det märktes så att ni verkligen älskade varandra. Det var så fint att se vilket otroligt stöd du var för honom när han var hemma och sjuk. Det var så svårt och smärtsamt att se honom på sjukhuset och att se dig och känna din sorg samtidigt som man hade sin egen. Kan såklart aldrig känna hur du kände, men kände med dig, det gjorde jag.

Jag hoppas att 2010 blir ett bra år för dig och att allt reder ut sig till det bästa.

Älskar dig mor <3

strandskatan sa...

Det skär i hjärtat bara av att läsa vad du gått igenom under året som gått.
2010 är fortfarande ett oskrivet blad och jag hoppas att det blir ett fint år för dig.

Markattan sa...

2010, vad ska man säga?? Det kan inte gärna bli sämre än förra året.
Jag önskar dig den sysslesättning du vill ha, den glädje du förtjänar och den ro du behöver.

Markattan, med varm hand

XXX sa...

Hjärtat...må detta år bli tusen gånger bättre än det förra.

Skickar dig en varm kram.

Ännelaij sa...

Ida
Tack för de fina orden.
Älskar dig

strandskatan
Det kan bara bli bättre.
Så, 2010 here I come.
Kram

Markattan
Tack!
Jag hoppas att de önskningarna slår in.
Tankarna värmer
Kram

Den låtsatshemska tvillingen
Det hoppas jag verkligen
Tack!
Kram

Cina sa...

Åh, Annelie! Vill hålla om ju, fast jag inte känner dig IRL. Men så här: KRAM!
Sorg är svår att bära och tar sig olika skepnader genom tiden. Jag hoppas och önskar att detta år, 2010 inte blir lika tungt och svårt och att du ska slippa bråk och stök.

Jag, Lobelia sa...

Tack för att du orkar dela med dig, även till mig som tjuvläser emellanåt utan att kommentera.. ;) Ditt mod ger andra mod och kraft att orka pulsa på framåt. Tack!

Ännelaij sa...

Cina
Tack Cina.
Dina ord värmer.
Kram!
Jag hoppas också på att 2010 blir bättre.

Jag, Lobelia
Tack för att du läser.
Man behöver inte alltid kommentera.
:)
Tack iaf för dina fina ord.