Igår så var jag och mannenimittliv ute och plockade kantareller.
D.v.s jag plockade kantareller, han plockade svampar som ser misstänksamt farliga ut samt glodde upp i träden mumlande för sig själv:
"Undrar hur högt det trädet är.... vilken fin och rak fura...månne vad ett sådant träd betingar i pris"
Sedan undrade han varför jag hittade kantareller och inte han.
Jag förklarade vänligt att det är på marken trattkantareller växer.
Efter att vi käkat lite lunch, d.v.s jag kutar runt med kaffekopp - han funderar över livet, så fick jag gå ut i skogen igen. Mannenimittliv säger att han tar på sig att plocka ihop kaffemuggar så jag fick odla mina intressen
..alltså svamp...
När jag gick omkring i skogen så fick jag syn på något i ögonvrån.
Upp ur ett hål vid en sten ställde sig ett lite sött djur sig på bakbenen. "Han" tittade nyfiket på mig och jag tittade glatt överraskat tillbaka, stod stilla och efter någon sekund tittade han på nyfiket mig igen. Jag, nu jätteglad, tittar intresserat tillbaka, något så sött har jag aldrig sett. Två gånger till händer samma sak, men då vill jag ju föreviga detta magiska ögonblick och fumlar efter mobilen, jodå han stod kvar tills jag öppnade mobilfodralet då han försvann i hålet invid stenen.
Sedan såg vi aldrig varandra fler gånger..den dagen
I`M IN LOVE!
Till middag åt vi biffar med svampsås, dock utan "mannenimittlivs" svampar.
Men jag var tvungen att lova att inte slänga hans svampar.
*suckjageförsnäll*
Gissa om jag är nervös!
Men jag tar på mig matlagningsansvaret med glädje några veckor framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar