De e mycket nu

..mycket både kul och inte så skoj.Men koncentrationen ligger på det som är roligt.
JA!
Så bara måste det vara.
:)

Vars ska jag börja då?
Tja, jag har fått massor av positiv feed-back av min chef t. ex.
*stolt*
Jag har fått höra härliga omdömen om mig som person från folk som jag stöttar i mitt arbete.
*stolt*
Mina döttrar har ringt och berättat saker som gjort mig stolt både över dem och deras livssituation.
*stoltast*

Det är detta som gör att jag orkar ta varje steg som jag tar och tagit.
För gissa om det tagit emot att orka gå vidare.
Men jag gör det..inte starkare..inte alls starkare..
.bara nyare.

Lite (favorit)musik på det

Ha det gott
/A

Städa, städa varje fre..harkel..måndag

I morgon får jag främma´t så därför har det inte funnits så mycket tid framför datorn.
Inte heller har jag hunnit gå ned till utställningen för att kolla hur det gått idag..hmm....
Däremot så mötte jag lite folk från bygden vid postboxarna idag.
Och det jag fick höra.
Det värmde mitt hjärta massor.

Nu måste jag ta itu med lite måsten.
Hörs när vi hörs
/Glad-Stolt-A

Stolt över mig själv och andra

Just nu håller jag på med mina bilder till utställningen.
Himla skoj!
Och gissa om jag grottat ned mig angående vilka bilder jag ska ha med och vilka jag hoppar över.
Men, nu vet jag i stort sett. Det är bara den sista gallringen som är klar innan jag skrider till verket.
Ett av de foton jag valt ut går inte att köpa.

En bild på en av mina döttrar.

Ha det bra

//Fot-A

Nu!

Nu är den andre resårkärnan plus tunga bäddmadrasserna uppburna.
Av mig.
Ensam.
Dumt, jag vet, man ska inte vara så jäkla stolt och envis.
Men se det är jag.

Nu mina vänner, kan det faktiskt vara så att vi inte hörs förrän tidigast på tisdag då Telia kopplar in mitt bredband på nya stället.

Vi får väl se.
Och vi ses när vi ses.

Kram
/AnnelieSomÄrGanskaFundersamLedsenMenStoltÄndå

Valv efter valv - oändligt

Livet är inte enkelt.
Inte heller denna blogg.
Förstår om somliga av er blir förvirrade eftersom jag oftast är glad.
Och om jag inte är glad så visar jag det inte på bloggen.

Men ibland tar livet nya vägar.
Nu är jag ledsen och jag vägrar dölja det.

Någa fraser ur Tomas Tranströmmer välkända dikt Romerska bågar:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag är stolt, vägrar vara något annat. Vad spelar det för roll att tårarna rinner?
Jag är människa och jag vägrar skämmas över mina tårar. Jag är faktiskt stolt över att jag känner, bryr mig, att jag vet vad som är viktigt i livet.

Kram på er som orkar bry er.