Nära så nära men långt ifrån

Förra helgen tog jag semester och reste norröver.
Det blev en resa som..ja..jag orkar inte återge den här just nu.
Det tar för lång tid att återge och..jag orkar bara inte..
Ni som vet ni vet..det är huvudsaken, ni stöttade mig så..jag behöver inte säga mer än
TACK!
Ni vet vem/vilka ni är..

Jag önskar jag kunnat vara med igår på dopet..men tillsammans bestämde vi att det mest praktiska för att jag skulle få så mycket kramar och busa så mycket som möjligt var att jag åkte upp helgen före dopet.

Och den helgen blev sååå bra!
(bortsett strulet med SJ etc..)

Jag saknar mina kära...mycket..och alltid..
Vi fick i alla fall en underbar tid tillsammans under min semester..
Ååååh vad jag saknar att skrämmas och kramas..och att shoppa.
;)
Älskar er, I, S, H, L, E..(och mamma som inte var med)..

Livet går vidare och jag har bestämt mig för att bestämma själv över det jag kan göra..
Inte så lätt alltid...men jag måste välja..
Välja Glädje.

Jag har ett liv..det är NU..
Jag har chansat, förlorat och vunnit.
Det enda jag måste är att vara sann emot mig själv..
Det är det enda rätta.

Move on..

Jag är här..jag finns..och jag kommer att känna, tänka och leva fullt ut så långt som jag bara orkar.

Vi ses!
Kram