torsdag 18 juni 2009

Hon

Där går hon, packar ned sitt liv, sin historia i rena, fina kartonger som fylls en efter en.
Medan hon långsamt tar farväl.
Farväl utan att känna att det nya ska vara välkommet.
Det nya livet.
Som hon inte valt.
Varför just nu, varför just han?

Han behöver inte lida mer, tänker hon.
Hon hör det från andra människor.
Men känslorna av förlust är starkare än förnuft.
Varför, varför?

Att med handkraft packa ned sitt förflutna är tungt.
Kartong efter kartong fylls för att flyttas över i framtiden.
Den som ingen vet någonting om mer än att saknaden och sorgen kommer att både värka och verka länge.
Varför, varför?

Ibland finns det ingen mening med vare sig kartonger eller livet.
Mer än att de ska fyllas med något, för att senare tömmas.
Kraft och kraftlöshet tycks gå hand i hand.
Varför, varför?

Efter regn kommer sol, efter natt gryr en dag.
Fånga dagen, säger förståsigpåare.
Carpe diem.
Vackra ord, ord som är populära just nu, tänker hon.
Men hur många fångar verkligen dagen?
Väldigt få, tror hon.
De flesta kastar vackra ord kring sig, men gör inget.

Tänk positivt så får du flow i livet, säger de också.
De där förståsigpåarna medan de slår i sina fina böcker.
Visst tror hon på positivt tänkande.
Men det är inte lösningen.
Ibland kallar de henne krass och ironisk.
Det förstår hon.

Hon, Annelie

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har läst din blogg några dagar nu - har läst ett par dagar bakåt i sänder och lite här och där. Du skriver så fantastiskt "fint", så beskrivande och så ...äkta känns det som. Själv opererades jag för cancer i vintras och kom, verkar det, lindrigt undan men man vet ju aldrig.
De här raderna, när du packar, de målar såååå ... sammanfattande.
/ingridcn

Den hemska tvillingen sa...

Du bloggvännen min, du måste sörja färdigt och strunta i att se framåt ett tag. Det gör ont och det finns fan ingen rättvisa eller mening med att den man älskar dör för ung och för tidigt och framförallt bara lämnar en ensam. Nä det gör det inte.
Och även om det inte bär framåt just NU så är den där tiden av sörjande och klander den viktigast för hur man sen tar sig an framtiden. JO, för det vet jag.

Så sörj färdigt och bry dig inte så mycket om vad omgivningen anser är bäst...

strandskatan sa...

Livet är verkligen inte rättvist alla gånger.Du lämnar något väldigt fint bakom dig. Det enda du inte behöver packa ner försiktigt vid flytten är alla minnen.
De kommer ändå alltid att vara mjukt inbäddade i ditt hjärta oavsett var du kommer att befinna dig.
Sorgen och saknaden kommer alltid att finnas men förhoppningsvis kommer det så småningom inte att göra så förskräckligt ont.
Ibland när man är mitt i något svårt känner man sig som åskådare till livet och det tar tid innan man orkar vara deltagare igen.
Var rädd om dig !

Ida sa...

Väldigt fint skrivet. Man känner smärtan du bär inom dig. Det förstår jag att du gör, det tar tid. Låt det ta tid. Jag håller med vad Den hemska tvillingen säger!

Ta hand om dig mamma. Låt det ta den tid det tar. Skrik, gråt, sörj tills du känner att du orkar igen.

KRAM

Ännelaij sa...

ingridcn


TACK för de fina orden!
De värmer.
Oj, du också?..tråkigt..
Hoppas verkligen att det går bra för dig. Det är ju tack och lov många som blir botade.
Och forskningen går ju famåt.

Ha en bra midsommar
/A

Den inte hemska tvillingen


Ja, jag ska verkligen sörja färdigt. Jag försöker verkligen stänga öronen för de som snackar om sådant som jag inte orkar med just nu.

Vet att jag en dag kommer att må bättre.

Ha en fin midsommar
/A

Strandskatan


Så sant så.
Det kommer ta tid innan jag blir deltagande i livet fullt ut.
Och minnena lever kvar, de kan ingen ta ifrån mig.
Tack för de fina orden.

Önskar även dig en fin midsommar.
/A

Ida


Tack!
Ja, det vet du ju att jag gör också.
Har svårt att hålla tillbaka känslorna.

Ha det bra på bröllopet och hälsa till somliga.
Kram

/Mamma