tisdag 9 juni 2009

Lite Ol(i)ga minnen


Fick lite minnen efter att ha läst ett inlägg hos Strandskatan.
Sådana minnen så jag måste faktiskt skriva ett inlägg på stört.
Det är så att min första fröken hette Olga.
Hon såg ut som en Olga, en rysk Olga. Men inte med ett leende som Olga Korbut. Utan mer som en stasiOlga -
Glasögon
Bister min
Mager
Spetsig näsa
Arga ögon
Knut i håret
Spelade orgel med att riktigt misshandla tangenterna med hela sin tyngd
Denna arg-Olga påverkade mina första års skolgång på ett negativt vis.
Mina minnen av Olga är inte ljusa.
Jag minns inte min första skolavslutning.
Däremot minns jag -
När Olga (O)Korbut inför hela klassen berättade hur jag misslyckats när jag försökt räkna ut ett mattetal.
Alltså jag stod invid katedern när hon mer eller mindre talade om hur misslyckad jag var. Jag hade inte klarat av att räkna ut ett mattetal och nu visste alla om detta.
Jag minns hur jag skämdes, jag minns att tårarna sved bakom ögonlocken.
Jag har inte glömt även om jag önskat att jag gjort det.
Den enda gång som jag minns att Olga (O)Korbut log och var rar var då min far tecknat ett fint porträtt av henne som jag räckte fram vid avslutningen i tredje klass.
Tyvärr påverkade Olga och hennes sätt mig rätt länge under min skolgång.
Tackolov fick jag, vi, en fin magister i klass 5 som delvis fick mig att tänka om.
Att jag sedan gick ut gymnasiet med 5:a i matte samt är en hejare på digitalteknik samt sådana ämnen som kräver logiskt tänkande.
Det är en annan story.
Se upp för alla negativa Olgor därute!
/A

8 kommentarer:

Markattan sa...

Ja usch vad gott om lärare det fanns som ställt till det för en massa elever. Hoppas att de är färre idag.

Markattan

Ännelaij sa...

Markattan


ja, tyvärr finns det en del obra lärare fortfarande men...

Jag tror/vet nog att dagens lärare är bättre än hur de var när jag gick i lågstadiet.

Att det finns rötägg det är svårt att komma ifrån, de finns i alla yrkesgrupper.

/A

Speja sa...

Åh, jag får gråten i halsen av sådant. Ett ord, ett ansiktsuttryck - ja allt som nedvärderar eller dömer. Det sitter ristat som sten, hela livet. Blir gaaalen av sådant. Och så är jag livrädd att själv råka lämna några sådana spår hos mina barn...

strandskatan sa...

Aha, jag har varit en inspirationskälla - ha,ha ! Det gillar jag.
Fy för lumpna lärare . De är absolut färre än förr i tiden - men tyvärr existerar fortfarande en och annan.
När dotera mi gick ur nian frågade en lärare vilken linje hon valt på gymnasiet. A-Ch berättade att hon sökt till estetisk - bild och form .
Lärarens svar : "Det passar dig säkert bra för särskilt intelligent det har du ju aldrig varit !"
Jodå ! Så att visst finns de - ragatorna!

*jeanette* sa...

Hemskt att lärare kan lämna sådana men/minnen efter sig att de följer med i livet... Jag hade ingen Olga, men dock en Hildegard (tysk)som var värre än värst... har även råkat ut för att inte få vara med i klassuppdelade lag för att jag var "för bra" (musik) sådant sätter spår... tyvärr!

ha en skön kväll.

kram

Ännelaij sa...

Speja


Ja, man blir galen av sådant!

Jo, jag vet hur det känns när det gäller att vara förälder.
Ibland tar man i alldeles för mycket och kanske varit för sträng eller gjort fel (vilket alla ju gör) etc.

Men jag tror att de flesta normala föräldrar inte behöver vara oroliga.
Kram
/A

Strandskatan


Jo, såklart är det en och annan som hänger kvar.
Men det är väl så i alla yrken, särskilt serviceyrken, att det finns rötägg.

Men vilken kul lärare din dotter hade då..NO`T!
Usch vad hemskt att höra sådant.
:(
Hur kan man bara säga sådant!?!
Förstår förflugna ord men det var ju osedvanligt taskigt sagt.

kram
/A

*jeanette*


Eh, Hildegard, säkert inget fel på det namnet..eller..mnja..men man kan ju inte rå för vad man blir döpt till!

OJDÅ!
Vad tråkigt! Även om man är mycket bättre än de andra så ska man ju få vara med också tycker jag.
Inte roligt stå utanför.

Kram
/A

Anonym sa...

När jag gick i 4:an och hade gymnastik så skulle vi springa runt, runt i gymnastiksalen. Läraren sa då inför alla att jag sprang väldigt klumpigt och att jag skulle försöka springa mer graciöst och så bad han Caroline att springa ett varv så att jag skulle se hur man sprang graciöst och sen skulle jag springa runt ett varv själv för att se om jag också kunde vara lite graciös. Undrans om han var rent ond eller bara otroligt korkad. Jag vet inte.

//AL

Ännelaij sa...

AL


Det var ovanligt korkat gjort av en lärare.
Hoppas han inte var elak OCKSÅ!
:(

Hur kan man göra så?

..jag ryser...
kram
/A