söndag 21 juni 2009

Blommiga samtal och mindre god lunch

Idag har jag varit och besökt Mannenimittliv.
Med mig hade jag blommor ur trädgården.

Medan jag klippte till kvistar ur eldkaprifolen (som jag planterade för 3 år sedan) så gick tänkte jag på hur märkligt det är.
En av rosbuskarna blommar som aldrig förr, den är liksom som ett vattenfall av rosor.
Aldrig har den varit så fin som nu.
Likaså så har aldrig vindruvsplantan haft så många blivande klasar som den har nu.
Trutparet verkar respektar mig och min sorg trots att de har tre dunbollar att beskydda.
De dyker inte mot mig för att skrämma mig, de skränar inte längre när jag visar mig.
Hmm...de vet hur de ska handskas med en som inte orkar bråka?!

När jag åkte in till kyrkogården så träffar jag en bekant.
Jag tänkte att vi bara skulle hälsa på varandra lite kort och sedan skulle vi skiljas åt.
Men nej, så blev det inte.
Vi förde ett längre samtal om Mannenimittliv och olika sammanträffande, samt hur snabbt läget förändrades till att bli väldigt allvarligt för min älskling.
Hon och hennes man träffade vi nämligen precis en vecka innan Mannenimittliv avled.

Det kändes oerhört bra att prata med henne.
Oerhört bra.

Efter samtalet och kyrkogårdsbesöket tänkte jag köpa hem lite sushi.
Det gick inte eftersom restaurangen inte har öppet på söndagar.
Så jag åkte till ICA för att handla annan mat.
Och då upptäcker jag att de faktiskt färdiglagad sushi!
Men jag har nog guldfiskminne, alternativt önsketänkande, för sushin var inte alls god.
hmmm..Inte alls god.
Hårt, torrt ris, makin var..ogod, soyan var för salt, wasabin var inte "fluffig" och fin.

Man ska inte slänga mat..jag vet..(förlåt alla svältande barn och all världens befolkning för att jag är ett hot mot klimatet) men det gjorde jag, slängde. Jag åt knappt tre bitar.

Påminn mig nästa gång att jag ALDRIG ska köpa sushi i en matvarubutik!
Please

/A

P.s
Jo, på kyrkogården så när jag gick mot graven så kändes det som om Mannenimittliv kom emot mig med öppna armar.
Jag såg det inte fysiskt, men jag kände det och såg det inom mig.
Och som alltid när jag ska gå därifrån så börjar det blåsa i träden och kring min kropp.
D.s

3 kommentarer:

Ida sa...

Men MAMMA då! Vi har ju diskuterat det där om sushin från ICA otaliga gånger, att du aldrig lär dig ;)

Det är säkert mannenidittliv som ser till så trutarna är snälla och trädgården blomstrar i all sin prakt.. Har tänkt mycket på han senaste dagarna. Är som att man fortfarande har ett önsketänkande om att man ska få träffa honom en gång till. För när jag börjar tänka så kommer jag på att detta inte kommer att ske. Då tar det ont. Tänker på dig och honom jättemycket ska du veta!

KRAM

Markattan sa...

Tänk det är konstigt, eller så är det inte det alls, men det är så många som säger sig uppleva det där, att det finns en närvaro, att man får signaler. Men det kanske är fullt naturligt, trots allt.

I övrigt får du nog ta och lyssna lite bättre på dotter som verkar ha bättre koll på icasushin än du.

Varm hand
Markattan

Ännelaij sa...

Ida


Hmmm..jo..hmm..jo jag vet!
Vi har pratat om det 100 ggr. men jag liksom trodde att ..mnjoe..mnja...men det kanske ändå känns som suhi...suck...
"Oups I don´t it again"

Men du raring, jag lövar att ALDRIG mer köpa sushi i en matvarubutik.
Men i morgon..guess what?
Vad äter jag till lunch?
Och vart?
hehehehehe...

Kram
/Mamma

Markattan


Ja, det är märkligt.
Kanske det är naturligt..men jag vill tro och tro att det är tecken.
Kanske för att jag är så sensibel och intaglig för att se, höra, känna mer än vanligt.
Kanske det är ett önsketänkande.

Inte vet jag.

Men jag tror att det är tecken.
Jag tycker saker och ting är märkliga.
Blåsten på kyrkogåden är en sak.

Jag lovar lyssna mer på besserwissersuhiexpertdottern mer.
Men säg det inte till henne för då blir hon så kaxig.

kram
/A