Idag sa en kollega till mig:
- Du är ju alltid så glad, du tar saker som händer med ro, har det hänt något särskilt?
Hmmm....jag funderade över det men..och sedan sa jag
- Nej, men livet är nu och vi kan inte påverka andra..bara oss själva..
Hon har hört mig säga det förut men tydligen tycker hon att jag är extra glad.
Jag känner mig ju i och för sig inne i ett flow av glädje, tacksamhet och positiv respons.
Mitt hjärta ler varje dag!
Idag har det varit en mycket fin dag på jobbet då vi har pratat mycket i eftermiddag och..det har bara varit underbart!
Jag pratade om lite om mod.
Mod och om hjältar.
Det blev en fantastisk lektion.
Jag levererade fullt ut (...igen..)...(...händer att jag misslyckas men...)
Så en liten sång från mig.
Den handlar om mod
Jag är så glad över mina möten varje dag.
Så glad...
I mitt arbete möter jag människor som befinner sig i kris.
Många är märkta av krig och känner att tillvaron för dem är totalt förändrad.
De håller en mask utåt men den krackelerar ibland när det blir för mycket.
Jag förstår dem.
Jag kan lyssna på deras historier, jag förstår att de har det mycket svårt och mitt hjärta blöder.
Det jag inte kan det är att verkligen veta hur deras situation är nu.
Det finns så mycket sorg i dem och en del säger med neutral röst...jag mår inte bra..jag bara tänker.
Eftersom jag inte är psykolog så kan jag bara lyssna om de börjar prata, vilket inte så många gör, jag kan inte vara den som startar ett samtal om svåra saker, det kan bli hur fel som helst.
När de lättat sitt hjärta har de alltid tyckt att det varit bra.
Och Ja, jag är bra på att lyssna.
För första gången i min roll som utbildare så var jag med om en konflikt igår vilket kändes väldigt tråkigt och orättvist. Så vi bestämde oss för att ha ett möte idag med myndighetspersoner för att reda ut detta.
Först var det höga röster, diskussioner men sedan så så fick jag ursäkter och kramar.
En kvinna sa: - You are my sister.
#gissaomminaögonblevtårfyllda
Allt slutade bra..någon sa att det var som när ett gift par försonas..(vet inte om jag kan gå med på allt detta #blink) En annan sa att vi borde bråka mer så vi får kramas efteråt....(kramar gillas men inte bråk)
Hur som helst ..några andra som inte var med i "bråkgänget" sa till mig senare:
- Du är jättejättejättebra Annelie, vi tycker om dig, vi äsklar (de sa så med stavfel) dig, du är som en familjemedlem!
Slutet gott allting gott!
Konflikten är löst, känns bra att vi rensat luften.
Jag älskar mitt jobb och mina deltagare.
De är bra!
Jag har funderat mycket över mitt liv och funderar fortfarande.
Det som betyder något det är det jag prioriterar och ställer främst när det gäller - alltså min familj och sedan andra jag bryr mig om.
Jag har kommit fram till att jag ska koncentrera mig på de/det som ger mig glädje.
De som ger något tillbaka.
Min tid på jorden, i livet, är precis som alla andras begränsad jag orkar inte med tjafs i onödan eller människor som bara tar utan att ge.
Det är nog nu.
Och nu är jag stark!
Det var ett tag sedan jag verkligen kunde skriva ut det..men jag är stark i mig själv nu.
Det är jag så tacksam över.
Jag vet att jag är BRA!
Jag är rentav fantastisk.
Ja,ja ja, jag är BRA!
Men vad gör jag med mina tvivel som kommer emellanåt?
Jag kastar bort dem, trampar på dem och de flesta lyckas jag besegra eftersom jag är/har den personlighet jag har.
Det är de där enstaka ögonblicken...tillfällen.. som betyder så mycket för mig som landar hos mig och jag tar tillvara på dem men..ibland glömmer jag.
Och..ibland känner jag mig otillräcklig. Samtidigt som jag är en person med ett så varmt hjärta. Jag vet att mitt hjärta är stort och varmt..
Kanske för stort för mitt eget bästa ibland så därför håller jag igen.
Jag är inte 20 längre. Tackochlov
Jag mår bra..jag tar hand om mig själv.
Det har jag lovat mig..och. lovat A
Inte vet jag vad livet för med sig..Jag orkar inte ens spekulera.
Jag mår bra!
Det är huvudsaken just nu.
Många gånger säger vi - Var rädd om dig.
Jag gillar det. att vara rädd om sig själv innebär ju att man är varsam mot andra personer också. Så tror jag.
Men hur många är rädda om sig själva?
Och om någon annan?
Egentligen...?
Jag är rädd om mig själv, jag behöver det.
Inte på alla vis men allt som oftast.
Det kanske är en begränsning men för mig är det en trygghet.
Troligen är jag en komplicerad person som ändå är lätt att ha att göra med..
Men som sagt komplicerad.
Den ende det går att ändra på är sig själv..
Jag kan bara ändra mina tankar..inte andras.
Så..thats it.
Bara go with the flow.
Eller strunta i det.
Jag är rädd om mig.
Och om andra.
Den enda jag kan ändra på är mig.
Jag har varit mycket glad under en längre tid detta pga att jag träffat på en massa nya trevliga arbetskamrater och jag har också blivit uppskattad i mitt arbete!
Jag har blivit boostad till max. Blir boostad i stort sett varje dag.
:)
Kan man ha det bättre i arbetslivet? Nej.
Privatlivet är inget jag pratar om här...ingen är ju ändå intresserad.
...typ...#ironi
Mer än grannar då.
;)
Livet känns bra...jag mår bra...vad som händer framöver vet jag inte..
Vem kan veta det.
En sak vet jag bara...
Jag orkar inte ta ut sorger i förtid.
Jag lever inte Carpe Diem men jag lever livet så gott jag kan med att må bra.
Glädje och sorg.
Jag har idag gjort några resor i glädjeochsorglandet.
Just nu känns det som om att jag har förlorat känslan för att skriva..jag VILL men ändå fattas orden mig.
Känns som om mina ord tappar sin mening,
Jag är ju glad
Men
Mina tårar rinner
För minnen som bara sköljer över mig.
Och för att jag vet att en person just nu har det tufft.
Varje dag känns det som jag är på väg till himlen och sedan tillbaka
Jag färdas genom lycka, är lycklig för att jag känner mig behövd.
Att vara behövd är nog det bästa man kan vara förutom älskad.
Jag känner mig privilegierad.
Jag är både behövd och älskad..
Älskad av familj och vänner...det är bra så..
Tack
<3 p="">
Jag rensar bort en del gammalt..typ blombuketter jag fått och som jag torkat,de samlar ju ändå bara damm.
En del behåller jag såklart men annat slänger jag.
Mina tankar har ändrats ganska mycket efter att jag under några år tänkt över vad jag vill med mitt liv och hur jag ska leva.
Jag blir bättre och bättre på att säga Nej och att säga Ja.
I våras bestämde jag mig för att inte vara med att ställa ut foton i den årliga utställningen. Min inspiration är mycket låg och i dagsläget har jag inget nytt att komma med.
Det hade bara inneburit en massa extraarbete för mig så..
Jag känner mig mycket nöjd över det beslutet. Heja mig!
;)
Det gäller att välja glädje!
Och välja glädje är just vad jag försöka göra varje dag.
Nej, det fungerar såklart inte alltid men..ofta..
Jag Carpe Diem-knarkar inte för det gör mig bara stressad...men jag är lösningsfokuserad och försöker att tänka så att jag kan må bra.
För det måste jag.
Häromdagen...morgonen..hörde jag denna..lite minnen från en tid då vägar skildes åt, en ravin och mörker som sedan byttes ut mot starka känslor och något fantastiskt.
Mina morgnar är heliga.
Att snacka en massa oväsentligheter av människor jag inte känner tidigt på morgonen..nej..jag orkar bara inte.
Jag vill vara lite ifred, tänka lite möjligen prata om något ämne snabbt och kort med de känner ytligt (Självklart gäller annat för mina nära och kära)
Just för att mina morgnar är heliga så ställer jag klockan tidigare än nödvändigt för att jag inte vill stressa i onödan.
Alla morgnar är heliga..de jag har tillsammans med nära och kära de orkar jag alltid med.
De morgnarna är bäst och givetvis kan jag prata hur mycket som helst då..
Dessa ord har kommit tillbaka till mig flera gånger sedan dess. Du har så mycket att ge.
Tack.
Tack för de orden jag vet att det stämmer, jag har så mycket att ge.
Och jag jag får såååå mycket tillbaka!
Ibland blir jag nästan generad men..ja..jag är omtyckt..
Det känns bra.
Förra helgen tog jag semester och reste norröver.
Det blev en resa som..ja..jag orkar inte återge den här just nu.
Det tar för lång tid att återge och..jag orkar bara inte..
Ni som vet ni vet..det är huvudsaken, ni stöttade mig så..jag behöver inte säga mer än
TACK!
Ni vet vem/vilka ni är..
Jag önskar jag kunnat vara med igår på dopet..men tillsammans bestämde vi att det mest praktiska för att jag skulle få så mycket kramar och busa så mycket som möjligt var att jag åkte upp helgen före dopet.
Och den helgen blev sååå bra! (bortsett strulet med SJ etc..)
Jag saknar mina kära...mycket..och alltid..
Vi fick i alla fall en underbar tid tillsammans under min semester..
Ååååh vad jag saknar att skrämmas och kramas..och att shoppa.
;)
Älskar er, I, S, H, L, E..(och mamma som inte var med)..
Livet går vidare och jag har bestämt mig för att bestämma själv över det jag kan göra..
Inte så lätt alltid...men jag måste välja.. Välja Glädje.
Jag har ett liv..det är NU..
Jag har chansat, förlorat och vunnit.
Det enda jag måste är att vara sann emot mig själv..
Det är det enda rätta.
Move on..
Jag är här..jag finns..och jag kommer att känna, tänka och leva fullt ut så långt som jag bara orkar.
Under helgerna försöker jag ta det lugnt. Men sedan på söndagskvällen ..eller i och för sig på fredagskvällen..ibland.. då vill jag städa!
Varför på kvällarna?
Jag fattar faktiskt inte.
Men..huvudsaken är att det blir gjort.
Hursomhelst så har jag börjat rensa ur..varför ska jag ha den torkade blombuketten/-erna kvar..det är ju 10(och ibland mer..)år sedan?
Jaja..
Jag har en del att tänka på och över just nu.
Livet är underbart, det finns alltid hinder, jag hoppar, passerar, faller men jag siktar på att gå i mål som en vinnare.
Natti nitti
Sov gott
//A Och du..Ida älskade dotter du vet...
Jag saknar såååå mycket att få vara nära mina nära och kära.
Det gör faktiskt ont i mig att det de är så långt borta.
Eller jag så långt borta från dem.
Ibland går jag sönder av längtan.
Jag gråter över att se bilder på barnbarn och...jag är INTE där..
Det gör ont...mer ont än vad jag kan uttrycka mig i ord.
Sedan när dottern skickar bilder på barnbarn och ringer mig för att prata om dem och allt annat.
Då så..Jag livas upp!
Saknaden finns men..
Är lugn.
Frid.
Tid för eftertanke.
Och det får jag också till stor del.
Men om jag nu ska vara självkritisk så ja, jag har lite väl mycket fokus på arbete.
Jag är helt enkelt sååååå glad över att vara behövd så jag glömmer bort annat i livet också.
Eller snarare sagt jag fokuserar fel...
Ibland alltså.
För jag har ju ett privatliv..
Det glömmer jag bort ibland...glömmer lite grann..
Och det är inte bra.
Alls.
Man kan lugnt säga att där har jag en potential till att utvecklas.
Men..ja..ni vet, musik och jag..så håll till godo
Sov gott,
Natti nitti
/A
..har jag bestämt mig.
I detta fall gäller det att jag inte tänker ställa ut några fotografier/tavlor i år.
Jag saknar inspiration och har vare sig tid eller lust.
Så..jag känner mig lättad!
Faktiskt!
:)
Det har varierat väldigt mycket hur mycket jag sålt, förra året var det ingenting mer än en minitavla..
Men det hela handlar om att jag just nu inte bryr mig..jag har inget intresse..ingen inspiration för att visa vad jag kan.
För jag vet att jag kan en massa och jag har den blicken när jag vill.
Men i år står jag över.
Jag bryr mig helt enkelt inte.
Finns viktigare saker i livet..familj t.ex.
Musik på det..
(låtvalet har absolut inget med inlägget att göra eller mitt i övrigt..låten är bara stark..)
Idag är det 5 år sedan Mannenimittliv drog sitt sista andetag.
Jag höll hans hand medan jag såg honom tyna bort bit för bit.
Sorgen är inte på samma vis längre men den finns där vid just årsdagarna och andra speciella tillfällen.
Det är dagar som idag då den stora tröttheten kommer över mig igen.
Jag sover, tänker och bara är.
För 5 år sedan hade påsken just passerat.
Nu har den just börjat och minnena sköljer över mig.
Att jag orkat mig igenom detta förstår jag inte..ibland har jag ju inte det. Jag har bara varit, bara existerat, inte levt under den första sorgeperioden. Men på något vis har jag klarat mig.
Nu så lever jag igen. Jag känner mig tilltufsad och tror inte alls på att alla motgångar och sorger gör en starkare. Bullshit enligt mig.
Men jag lever mitt liv på mitt vis nu. Jag försöker ta tillvara på varje dag så gott det går och jag vaknar faktiskt för det mesta och känner mig glad..om än trött..
Idag tillåter jag mig att vara trött och sorgsen.
Men jag känner också en sådan stor tacksamhet över att jag fick vara älskad av just honom och att vi delade hans sista stund ihop. Sorgligt men..ändå tacksamt.
De som känner mig vet att jag ogillar att inte ha något att göra, jag blir rastlös eller bara tråkig. Jag behöver mental stimulans via böcker eller samtal eller motion. Annars blir jag bara ..grå..gråare..gråast. Alltså har jag ägnat dagarna efter att jag blev arbetssökande till att promenera, promenera och promenera.
Mil efter mil.
Jo, jag har sett mycket, träffat på trevliga människor jag inte känner som jag pratat med ett tag. Bra. Men det är inte vad jag önskar av mitt liv.
I längden blev det tråkigt. För någon vecka sedan berättade jag för Ida att jag är lite uttråkad. Det är inte så intressant att nöta vägarna dag efter dag i brist på annat än vardagliga sysslor. Helt Ok och underbart med motionen..javisst men..ändå.
Idag blev jag uppringd av en rekryterare som intervjuat mig tidigare och nu så vill de anställa mig! Från den 17/3!
Jag är taggad till tusen! Jag har inte skrivit på papper än men det blir till veckan.
Det är ett arbete som jag är klippt och skuren till och som jag vet att jag kan utveckla och få det att bli hur bra som helst.
Wiiiiiiiiiiihoooooo!
Såå lite musik på det
Jag försöker att inte ge upp.
Jo, jag oroar mig för mycket. Men..nu så..
Ta hand om er och den 17/3 så står jag där jag hör hemma.
I morse kände jag mig väldigt glad! Satte ihop gladlåtslistor i mitt huvud.
Wiiihooo!
:)
Sedan tvärdök jag ned i en mental sorg när jag såg på Jills veranda och Kristian Gidlund.
Vilken fantastisk människa, underbar och jag grät mig genom programmet när jag mentalt kastades 5 år tillbaka i tiden.
Nu så...nej..någon gladlåtlista blir det inte idag.
Inte heller ledsenlista.
Nu är jag bara trött.
Och sorgsen.
TV-program som tar upp, eller ja, går mer på djupet gillar jag. Att bara laga mat, värdera sakers värde det är helt Ok och intressant. Jag behöver se på det också. Men somligt fastnar. Ja, det fastnar såklart pga de erfarenheter jag har. Tack och lov så vet jag hur jag ska hantera detta. Sömn är svaret.
Att sova gör att jag bearbetar det jag behöver bearbeta. Just nu.
Annars är samtalet det jag behöver. Tack och lov där för fina vänner.
En gladlåtlista kommer kanske i morgon. Vi får se..
Fram till dess så får ni lyssna på Fred Åkerström.
En kvinna i mina år.
Kanske de bästa det vet jag ju inte nu.
Av norrländsk börd och härkomst, numer rotad i Halland.
Här vill jag leva, om jag vill dö vet jag inte än.
