Long time no seen

En av mina följare på twitter tyckte att jag har en fin..eller ja..trevlig.. blogg och undrade varför jag inte uppdaterar den så ofta längre.

Hmm..svaret på det är att jag numer har så mycket att säga men ändå inte.

Att twittra går fortare och passar mig väl.

140 tecken så!

Yes!

Då var det sagt.

Såklart saknar jag bloggandet och det samspelet jag hade med mina bloggarvänner.

Men, var sak har sin tid.

I mitt liv just nu kan jag nog sätta en etikett på att det är just saknad.

Jag saknar mina barn, barnbarn och min mamma som jag känner att jag försummat lite.

Självklart saknar jag Mannenimittliv mitt Indianhjärta. 
Mycket

Den saknaden går inte att förklara den bara är..

Jag är ju så stark..(eller hur).och jag har en sådan glädje inom mig men..

Samtidigt en sorg jag inte har ord till att förklara.

Kanske från sorg, kanske från att jag försöker ta dagarna som de kommer.

Jag njuter av varje dag av värme.

(Det värsta jag vet är kyla, både mental och fysisk)

Promenader på ca 20km/dag är det jag ägnar mig åt medan jag inväntar nästa spännande arbete!

Lite hoppsasteg emellanåt livar  i alla fall upp mig.

Natti Nitti sov gott och dröm om..ja..mig ..
#bradrömmar