Det finns dagar då den stora tröttheten kommer

Idag är det 5 år sedan Mannenimittliv drog sitt sista andetag.
Jag höll hans hand medan jag såg honom tyna bort bit för bit.
Sorgen är inte på samma vis längre men den finns där vid just årsdagarna och andra speciella tillfällen.
Det är dagar som idag då den stora tröttheten kommer över mig igen.
Jag sover, tänker och bara är.

För 5 år sedan hade påsken just passerat.
Nu har den just börjat och minnena sköljer över mig.
Att jag orkat mig igenom detta förstår jag inte..ibland har jag ju inte det. Jag har bara varit, bara existerat, inte levt under den första sorgeperioden. Men på något vis har jag klarat mig.

Nu så lever jag igen. Jag känner mig tilltufsad och tror inte alls på att alla motgångar och sorger gör en starkare.
Bullshit enligt mig.
Men jag lever mitt liv på mitt vis nu. Jag försöker ta tillvara på varje dag så gott det går och jag vaknar faktiskt för det mesta och känner mig glad..om än trött..

Idag tillåter jag mig att vara trött och sorgsen.
Men jag känner också en sådan stor tacksamhet över att jag fick vara älskad av just honom och att vi delade hans sista stund ihop. Sorgligt men..ändå tacksamt.

Såå..lite passande musik..igen..

 //Annelie