Svärfar ringde mig igår och sa att han hade ringt sin syster och frågat vad jag hade för telefonnummer..hmmm.
Sedan så frågade han mig vilket mitt nummer jag har när vi pratades vid och skrev sedan ned det...igen..
...jisses..
Det lät kul då men är givetvis inte alls roligt, klart jag är orolig för honom nu när han börjat bli lite senil, han som varit så redig förut. Han är själv medveten om att han glömmer och inte är sig lik, han säger också att det hela började efter att Mannenimittliv avled och de turer som varit därefter.
Det är såklart förståeligt.
Take care
/A
lördag 12 september 2009
Eeeeh
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja usch för glömska och åldrandet. Åtminstone när det inte går att stoppa. Det måste vara jättejobbigt att märka själv att man inte hänger med längre, inte kommer ihåg.
Jag har jobbat en hel del med senila människor och när det gått riktigt långt tror jag inte att man lider så mycket. Då är det värre för anhöriga att se en människa försvinna in i sin egen värld.
Markattan, som börjar bli glömsk
Markattan
Ja, han har det nog jobbigt.
Nu börjar han inse att han kanske behöver hemhjälp också.
Det är bra det.
Näe, troligen lider man inte så mycket när man blir alltför senil.
Just nu tror jag han tycker att det är väldigt jobbigt.
/Annelie, som också är glömsk och dessutom disträ ibland
Inte lätt när de gamla börjar bli senila men som ni pratat om här så tror jag inte att de "mår dåligt" när det gått långt...
Själv är jag oxå ooootroligt glömsk!! :)
Kram
Susanna
Ibland får jag höra att jag har ett bra komihåg men andra gånger glömmer jag bort fort.
Tur är väl det.
kram
Skicka en kommentar