Som skrivet var så blev det ingen svamp igår.
Jag hoppas på att det blir en vända med bättre tur under helgen som kommer.
I lördags var jag ute och promenerade samt fotograferade vid fyren.
När jag kom fram till den stora stenen där hästarna brukar klia sig emot, så låg det två stycken orkidéer samt en torkad bukett i klippskrevan.
Hmmm..märkligt, på vägen hem mötte jag min vän Ka som undrade om jag fotat något intressant. Vilket jag inte tyckte mer än en grej.
Så jag visade henne mina bilder och hon frågade om klippskrevebilderna var arrangerade.
Ja, svarade jag..men inte av mig.
Jag antar att det antingen är någon annan fotograf eller något romantiskt par som lägger buketter där när de firar något speciellt.
Detta påstående bygger jag på en liknande hände ju i mars vilket jag skrev om då.
Ha det bra
Ses när vi ses
/A
9 kommentarer:
Vilket mysterium...lite exciting, faktiskt. Du får börja smyga eller tillåter inte terrängen det? Jag är faktiskt nyfiken.
Kram
Speja
Va spännande..känner hur min fantasi kickar loss ordentligt..du får rapportera fortlöpande*L*
verkligen spännande och speciellt... man börjar ju verkligen undra, nyfniken som man är ;-)
ha det gott!
Speja
Mnjae..terrängen är ju ganska så flack och finns inga träd att gömma sig bakom.
Men jag ska kolla efter fler spår och se ifall jag inte kan komma på någon/några lägga något där när jag är ute och prommar.
Kram
engelsson
Visst är det spännande!Jag lovar att hålla dig underrättad utifall att det händer något anmärkningsvärt.
*jeanette*
Jaaa, man undrar verkligen.
Hmm..något särskilt är det i varje fall.
Hoppas jag får se vem/vilka som gör detta så snart som möjligt.
Jag återkommer i ärendet så fort det händer något nytt.
Plötsligt mitt i vilset let på google efter änglar så dök detta fram.....
Och läsa en Nyårsdikt av Nils Bolander, för många rätt okänd, men så älskad av mig själv här nere i skåne, då en alltmer hungrig höst vill famna oss med grenverketsnakna armar.
Lövkläder som faller, faller - och blotta själens inre nakna värme av flyende vemodig livstid
filosofen
Åh, vad roligt att du hittade just min sida.
Nyårsdikten är verkligen bra.
Och gör att man tänker efter på året som varit.
Mitt kommande nyår kommer tyvärr att bli tungt.
Det är tur jag förberedd på detta.
Skåne är vackert, inte minst på hösten och i trakterna av Kivik.
Vi var där förra året ungefär vid den här tiden.
Jag älskar skåne, med punkt malmö, men ett hav av bohuslän stormar i min bandoms så märkliga småsegel, och vinden tog familj till skogens rotighet i småland.
Så ett slags "landskapskok" av tre vackra svenska områden leker liksom tafatt i mig, nåt som märks då rynkorna i fajset stavas mer med årens tvingande eftertanke.
Men skåne, säkert malmö, kommer att hungra efter min livsaska i hjärtat av stan. Gamla kyrkogården, med sitt fridsamma lugn för stans hets av allt, och ofta ingenting.
Rastlöshet, är väl nåt av den moderna människans värsta "synd". Men det finns förlåtelse även för detta........./thomas
filosofen
Bohuslän är också underbart.
För två år sedan åkte vi runt däruppe.
Det var verkligen en njutning.
Tre vackra landskap det var inte illa.
Jag ska också ligga på en gammal kyrkogård, i den gamla delen av den också. Det blir dock i Halland.
Trots att den flesta släkten bor i norrland/norrbotten.
Kyrkogårdar är intressanta att gå i, men oftast så börjar jag frysa då.
Varför vet jag inte, jag har väl en aning om det men jag vet inte.
Ha det bra
/Annelie
För mig blir landskaps trekanten, bild för min Gudstro: Fadersklippan, bohusläns slitstarka salta livsklippor, Jesus timmermannen med livskåda i bönens slitna trygga händer,smålands skogens stammar som bär himlens kupol och Andens vind, skåne som sveper sitt guldvinge över rapsfält
Skicka en kommentar