fredag 31 juli 2009

Rensa garderober och allvarstankar

Jodå det blev sushi idag.
Dock bara 10 bitar.
En till grej som hände i morse..*tittar på klockan* menar i går morse var att elektriska tandborsten som var på laddning inte fungerade.
Varför?
Tja, för att jag dragit ut kontakten förstås och pluggat i en radio istället.
Men tänderna blev borstade medelst en vanlig handkraftskörd borste.

Sedan har jag fyllt på garderober med mina kläder. Inga problems för jag har ju ändå aldrig något att ta på mig ändå.
Bara det att...ähum...det är knökfullt nu. Alltså måste jag med sorg i hjärtat ge bort en del av mina fina 80-talsklänningar till blivandepsykologdottern.
..suck..
Min fina blommiga favvo med volanger och en lila klänning i stretch.
..snyft..
De får byta hem, tur de finns i släkten iallafall.
Bilder kommer i morgon.

Ni som inte vill läsa om sorg kan sluta innan strecket.
---------------------------------------------
Sedan så..
Tänker jag massor, alltsomoftast på kvällar, nätter och morgnar.
Tankar om livet.
Och döden.
Och varför.
Det är tunga tankar.
Nästan varje kväll tänker jag på Mannenimittlivs sista tid.
Den sista veckan.
Den sista dagen.
Den sista natten.
De sista orden-
Jag älskar dig mitt lilla hjärta.
Var rädd om dig.
Ta hand om varandra.

Jag har varit med om något stort.
Att vara med min älskade när han avled.
Hela vägen fanns jag hos honom.
Jag har varit med om något svårt.
Att se min älskade gå över till en annan värld och inte finnas hos mig längre.

Det gör ont

Ha det bra
/Annelie

2 kommentarer:

Markattan sa...

Att dela ut kläder som inte längre passar, i garderoben alltså, är svårt.

Att dela den sista tiden av ett liv med någon man älskar är outsägligt tungt och svårt. Det finns ingen tröst att ge, inga genvägar runt sorgen.

Varm hand
Markattan

Ännelaij sa...

Markattan
Ja, det är sabulens svårt att rensa ur kläder. Men jag inser att jag inte kommer att använda somliga kläder igen.

Suck..ja det är svårt att dela den sista tiden tillsammans men samtidigt är det just det det inte är.
För att inte finnas där vid sidan av sin älskade när han går bort det..skulle kännas svårare..

Önskar bara att vi hade fått fler år ihop.

Ja, sorgen den är så djup och så tung och svår.
Går inte att förklara.

kram
/A