Ömsom vin ömsom vatten

Vindruvor ur växthuset
Gårdagen blev ganska intensiv.
Jag hängde upp tavlor och packade upp grejer. Sedan slängde jag skräp och på kvällen var jag över och hämtade trädgårdssaker.
Dock blev det så sent så en del saker är fortfarande kvar i huset men det löser sig senare.
Jag passade också på att plocka vindruvor.

Nu infinner sig en märklig känsla hos mig, det går inte att beskriva.
En form av frid. De har åkt nu. Jag slipper den här konstiga formen av konstiga konstlade samtal och ett evigt flöde av SMS.
Jag är lättad.

Samtidigt
En sorg och saknad.
Varför ska det vara så svårt när det egentligen inte behöver vara svårt?
Det gör mig så ledsen.
Många, många tankar snurrar i huvudet.
Men en sak är jag helt säker på -


Det är aldrig ens fel att två träter.

Jag har säkerligen gjort fel, somligt har jag tagit på mig.
Annat kanske de tycker är fel men inte jag. För för mig är det det enda rätta.
Likaledes har de också felat på många vis..enligt mig.
Och jag antar att de också är medvetna om att allt inte är OK att vare sig göra eller säga. Medan annat givetvis är rätt enligt deras värderingar och synsätt.

Som jag tidigare skrivit så tror jag inte att jag kommer ur detta starkare.
Det är bara en tröst för andra, inte för mig.
En erfarenhet rikare - Ja.
Men inte ett enda dugg starkare.
Och dessa erfarenheter hade jag helst sluppit.
Önskar inte en endaste människa att tvingas genomgå detta.

Ha det bra
/A