Nu är den andre resårkärnan plus tunga bäddmadrasserna uppburna.
Av mig.
Ensam.
Dumt, jag vet, man ska inte vara så jäkla stolt och envis.
Men se det är jag.
Nu mina vänner, kan det faktiskt vara så att vi inte hörs förrän tidigast på tisdag då Telia kopplar in mitt bredband på nya stället.
Vi får väl se.
Och vi ses när vi ses.
Kram
/AnnelieSomÄrGanskaFundersamLedsenMenStoltÄndå
fredag 3 juli 2009
Nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hu då, hur ska nu en beroende Markatta klara sig? Jag hinner inte till biblioteket, och inte lär vädret stå sig så man sitter ute en hel massa. Jag ämnar inte ta itu med städning, så vad har jag för val... Sova ända till tisdag kanske? Ja vi får se.
Lycka till med flytt och sånt då
Markattan
Hej där hittade in här under mina irrfärder i bloggdjungeln..du låter som en envis figur..nästan så man känner igen sig..ha de gott
Då är vi två som är hur envetna som helst !
"Stor tös - kan själv !"
Kan vara på både gott och ont att vilja klara av allt på egen hand.
Än en gång : Var rädd om dig !
Markattan
Men gulle!
:)
Tiden gick fort även om jag hade abstinens.
Känns skönt att vara online igen.
Kram
/A
engelsson
Jag envis?!
Ja, det är jag..men ibland blir jag trött på mig själv för jag får ju så mycket merarbete ibland.
Din sida måste jag kolla in!
Ha det bra
/A
Strandskatan
Ja, det kan vara farligt alltför mycket "kansjälv" å andra sidan visar man både för sig själv och andra att man klarar sig.
Ha det bra!
/A
Skicka en kommentar