..så är jag tillbaka till de dygn då jag var med när min älskade kämpade för sitt liv.
Och förlorade.
Ikväll har jag lyssnat på Karlavagnen där en person ringde in och berättade om sin obotliga sjukdom, cancer.
Just nu är det tungt.
Många minnen väcks till liv.
Mycket smärta.
Stor sorg.
Många tårar.
...igen...
/A
fredag 3 juli 2009
Det behövs så lite
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar