torsdag 10 september 2009

Bergochdalbana mer Rabalder än..

...Balder.

Har nyligt kommit hem efter att skjutsat de fina "små" till tåget och därefter varit på en liten workshop som var bättre än vad jag förväntat mig.

I morse kände jag mig ganska stingslig p.g.a att jag sovit så himla dåligt inatt, jag tror att det märktes.
Nåja, vi tog oss genom frukost, packningar och posthämtning.
I bilen till stationen så kom många känslor över mig, eftersom det var jag som körde så var jag tvungen att hålla tillbaka tårarna.
Det lyckades tills då vi skulle krama om varandra.
Då..
..gick det inte längre....
Rösten brast, tårarna började givetvis rinna.
- Förstör inte din mascara nu sa svärsonen.
Och det gjorde jag inte även om det var snudd på, men man kan faktiskt inte gå med solglasögon inomhus om man inte är kändis.

Livet just nu är en sådan bergochdalbana och jag har aldrig gillat sådana.
Sorg och glädje och än mer sorg i en enda röra.
Usch
Jag blir rädd, snurrig, yr och vill bara hoppa av.
Men jag kan ju inte det.

Hoppas ni har det bra
/Annelie

7 kommentarer:

strandskatan har det bra sa...

Livet är verkligen som en berg- och dalbana. Hoppa av .. nej det är inget bra alternativ !
Varma tankar !

Susanna sa...

Visst är livet så...och det gäller att hänga i så gott det går...

Hi hi...vilken härlig syn med vita käppen synlig i rutan...när jag var ledsagare skulle min chef lägga mig i bagaget på taxin...för jag hade vart på surt humör hela dagen så jag kunde gött ligga där ledarhunden skulle ligga annars...:)

Kramar

Markattan sa...

Det är aldrig kul att skiljas från trevligt besök och att tårarna rinner just nu är nog inte så konstigt. Att sömnen dessutom svikit gör ju också sitt till. Hoppas att du kan känna att det är lite skönt att vara för dig själv igen.

Bra att workshopen var bättre än förväntat.

Markattan, önskar dig en god natts sömn

Ännelaij sa...

strandskatan
Tack!
kram

Susanna
Ja, jag får väl hänga fast ett tag till då.

Vilken syn det hade varit att se dig krypa in i bagaeluckan.
:)
kram

Markattan
Det ÄR skönt att vara ensam också.
Verkligen skönt.
Det är bara svårt att skiljas åt och under dessa dagar har vi varit som en familj igen.

Tack, jag har sovit ganska bra inatt.
kram

Speja sa...

Så knepigt att skiljas även om man är ensamvarg. Och berg- och dalbanor - nä, det är verkligen ansträngande. Hoppas att du snart hamnar på en lätt utförsbacke med bara ett och annat litet gupp ibland.

Många kramar till dig
Speja

Ida sa...

kraaaam!

Ännelaij sa...

Speja
Ja, jag hoppas också på att det snart blir ändring så att det inte känns så motigt
kram

Ida
kraaaaaaaaaaam