lördag 7 november 2009

Tack


Ja, jag har varit ute och fotat idag också..
Tack för ert stöd.
Det är mycket nu.
Jag berättar lite mer om vad som händer någon annan dag.
Har precis avslutat ett samtal med en person och det rev upp en massa känslor och frågor inom mig.
I morgon ska jag ut och köra en vända med personen i fråga.
Det på mitt initiativ.
Känns både bra...och samtidigt..så..
Vill jag bara skrika och skriva rakt ut vad som händer och vad jag känner.

Men jag väntar med det.
Bäst så just nu, men snart så är mitt tålamod slut.
Jag håller på att spricka av frustration.

Vi hörs när vi hörs
/A

3 kommentarer:

XXX sa...

Skrik och skriv, men du behöver ju inte publicera dina tankar här utan ha dem i skrivbordslådan.
Kram till dig.

Matilda sa...

Det gör ont.
Det ska göra ont konstigt nog.
För när de vi älskar mest försvinner ifrån oss vet vi inte längre åt vilket håll vi ska vända världen. Under en lång tid har vi haft våra älskade som hjälpt oss. För hur ofta vi än säger att vi inte ska hänga upp våra liv på andra så gör vi det. För människan är byggd så.

Så var ledsen, låt oss prata om du vill.

Jag fortsätter på min väg mot OS, trampar lite snabbare, kämpar lite till och vågar lite till. En dag ska jag hedra ett OS guld till min bästa vän som dog i vågornas kraft.

Kom tillbaka, vi får stötta varandra.

Kram.

Ännelaij sa...

Den låtsatshemska tvillingen
Jag har skrivit..mail..jag har itne skrikit..än..
Jag har pratat i telefon och IRL med några nära vänner.

Jag har funderat en hel del.
Och..nej..jag ska bara skrapa på ytan och publicera det som händer nu.
Resten kommer..så småningom på något vis.
I en annan form än blogg.
Kram

Matilda
Precis, du är så klok!

Maken till mogen ungdom får man leta efter.
KlokSomEnBok är vad du är.

Klart man hänger upp sina liv på andra trots att man vare sig tror det eller vill det.

Jag hänger kvar ett tag till.
Och kommer att följa dig på din väg mot OS.
Jag är säker på att du är en vinnare!
Det märks.

Många kramar