Sorgearbete

Det är inte för intet att det kallas för sorgearbete.

Ikväll var jag som skrivet var iväg på 'sorgegrupp' här i vårt samhälle.
Det var första gången för mig eftersom jag inte hade möjlighet att närvara vid den första sammankomsten.

I början tänkte jag..som vanligt..att alla andra ju är så coola och det är nog bara jag som är så känslig att tårarna rinner bara vid tanken på den sorg jag bär inom mig.
Men så var det inte.

Jag var inte ensam, är inte ensam.
Olika är vi alla men, det känns ändå bra att samtala om det svåra vi har varit med om, oavsett ålder och omständigheter så har vi något gemensamt.

Sorgen

Den som inte alltid syns utanpå.
Men den finns där.
Jag känner mig trött men lättad just nu.
I morgon så åker jag till Halmstad igen.

Men nu dags att sova.

Favorit i repris
Jag är ingen soldat


Hörs när vi hörs
/A