Igår var det som sagt var min födelsedag. Och det blev så bra. För det första hade Mannenimittliv-Indianhjärtat köpt tårta, precis i min smak, som mig.Syrlig, men söt ändå.....
....punktpunktpunkt....
Jag fick också en fin blombukett. Gissa om jag fotat den!!!!(Som sagt var så rule:ar utropstecken)
Senare på kvällen blev jag utbjuden på restaurang. Det blev helt perfekt! Gott var det och fint och ...underbart!!
Just nu känns det som om jag inte får vara arg.
Eller ledsen.
Eller besviken.
Eller frustrerad, irriterad.
I morgon är min födelsedag.
Av någon anledning så brukar just mina födelsedagar inte bli bra.
Nästan alltid har det varit något som lagt sordin.
Varför?
"Ditt tal är bräddat med ironi
Du söker skyla med låtsad kyla
Den livets värme som bor däri
Men rösten bävar
I sällsam vekhet
En rodnad svävar bakom kindens blekhet
Ett eldhav brinner i hemlighet
Där ingen vet
Dit ingen hinner
Du är för spröd och för känsligt vek
För alla missljud som skära
du måste pansar bära
i livets hårdhänta lek
Du liknar snäckan i kylig damm
som aldrig kryper ur skalet fram
så ouppnåelig
så oförståelig
att ingen kommer dig nära"
Karin Boye
Kom att tänka på en låt med Bette Midler som jag under 80-talet var så bra. Tänkte på den när jag skrev mitt förra inlägg.
The rose.
Här kommer den, dedikerad till mitt Indianhjärta:
Take care
Hittade denna film via Sören Olssons blogg.
Den är klockren!
Jag gillar inte heller dillkött eller jazz.
Huga.
Eftersom mitt älskade Indianhjärta för tillfället tycker att många maträtter smakar metall eller konstigt, så har jag problem.
Som skrivet var så har vi en burk surströmming i kylen.
Och jag vill bara haaaaaa surströmming nuuuuuuuu!
Men jag förstår ju att han inte tyar med det i dagsläget.
Kommande helg så kommer min älskade svärfar ned till oss. Han gillar också surströmming (det gör Indianhjärtat mitt med men inte just nu) så kanske jag får knäcka burken, äntligen, under nästa vecka.
Vi testade Kallax i augusti och den var bara "sådär" därför sätter jag mitt hopp till Oskar´s strömming.
Indianhjärtat föredrar just nu mildare smaker så något kan vi nog ordna till honom också.
Jag köpte förresten årets glögg i fredag.
Måste säga att den var nog den bästa hittills.
5 indianhjärtan får den av mig.
Take care
Eftersom jag fyller år nästa vecka så bad Mannenimittliv mig att beställa en ring som present.
Detta efter att jag pratat med honom om den hemsida med smycken som jag hittade via Ewas blogg.
Jag ordnade en ring med stämpling enligt nedan
MANNENIMITTLIV ♥ ANNELIE
Nu ska jag åka iväg och handla lite till helgen eftersom mannenimittliv får permis från sjukan under helgen. Jag tror inte att han skulle uppskatta att äta surströmming (det skulle däremot jag göra) och det förutom yoghurt är det enda som finns i kylskåpet för tillfället.
Mat är inte så intressant för mig just nu, jag klarar mig på blomkål, bönor etc.
Take care
Idag har dagen varit bra.
Men jobbig.
Det gör ont i mitt hjärta att se att min älskling inte mår bra.
Idag på börjades ju behandlingarna, det gick bra, rentav över förväntan.
Men eftersom Mannenimittliv är som han är så ville han prata allvar redan nu.
Vi har tagit upp viktiga saker inför framtiden.
Detta är givetvis privat.
Det håller vi inom familjen.
Det är bra att prata, det passar mig, men det känns i både själ och hjärta.
Det gör ont i mig.
Han kallar mig för "en liten sökande fågel som sökt sitt bo och har funnit det i mig".
Han är ju mitt stora stöd i livet och min trygghet, verkligen. Finns ingen annan som jag pratat så djupt med. Samtidigt som vi varit så oense om mycket så..men vi har alltid hittat tillbaka till varandra.
Idag fick han höra efter en undersökning att han har ett indianhjärta.
D.v.s ett starkt, fint, friskt hjärta.
Detta kommer jag att kalla honom för hädanefter i mina dikter och på bloggen.
Indianhjärtat, så vackert och så passande.
Ta hand om varandra.
Och:
Livet är inget jävla spa!
Det ska bli mitt nya ordspråk.
Take care
Jag känner mig redigt urtrött på folk som är urhurtiga, som aldrig reflekterar över livet.
De som bara tar allt för givet.
Som tar för givet att livet är stöpt i någon sorts form av lycka.
Där inget får störa den bilden.
Så är det ju inte!
Dessa människor är för mig helt jävla ointressanta!
Ursäkta mig för det jävlaskitsvärhelvetesordet.
Eller.. näe..jag ber fanimig inte om ursäkt!
Intressanta människor för mig är de som har något att ge tillbaka.
Humor, värme, empati, kärlek, stimulans eller "vila".
Finns så många människor som tycks leva ett subliv, där det viktigaste är konsumtion och fest, som är ytliga och sällan reflekterar.
Där samtalsämnena mest går ut på vilken lampa som är snyggast eller om man ska köpa en Odd Molly-kofta eller inte.
Dessa är ointressanta för mig om det inte finns andra samtalsämnen också.
Igår, efter en tung dag, så läste jag en intervju med Louise Hoffsten på Aftonbladet.
Den intervjun satte sig direkt!
Så bra tankar av Louise.
Livet är inget jävla spa!
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1235114.ab
Ta hand om er
I morgon är dagen D.
Då vi får den slutliga diagnosen och därmed vad för behandling som sätts in. Vi anar/vet vad sjukdomen heter. Dock vet vi inte vilken form Mannenimittliv har. Alltså har vi ingen prognos etc.
Tack till alla för ert stöd.
Jag tänker inte nämna några namn.Att tappa masken, greppet om tillvaron är tungt.
Men så har jag gjort nu.
Jag är så ledsen, hur ska jag orka?
Min älskade, älskade, är svårt sjuk.
Mina ord har nästan tagit slut.
Samtidigt som allt bubblar inom mig.
Tack och lov har jag släkt och vänner att prata med.
I all bedrövelse känns det bra att vi ändå har varandra.
Mannenimittliv och jag.
Och vi ska kämpa ihop.
Det bara måste gå.
Nothing else matters
"Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
Trust I seek and I find in you
Every day for us, something new
Open mind for a different view
and nothing else matters"
Metallica
Livet är inte enkelt.
Inte heller denna blogg.
Förstår om somliga av er blir förvirrade eftersom jag oftast är glad.
Och om jag inte är glad så visar jag det inte på bloggen.
Men ibland tar livet nya vägar.
Nu är jag ledsen och jag vägrar dölja det.
Någa fraser ur Tomas Tranströmmer välkända dikt Romerska bågar:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag är stolt, vägrar vara något annat. Vad spelar det för roll att tårarna rinner?
Jag är människa och jag vägrar skämmas över mina tårar. Jag är faktiskt stolt över att jag känner, bryr mig, att jag vet vad som är viktigt i livet.
Kram på er som orkar bry er.
Här är en av mina idoler i högform!
Vi har likadana frisyrer..nästan..(undrar om det är bra?)
Tiffany for president!
Mannenimittliv är fortfarande sjuk.
