Inlägg nr 1223

Idag har jag varit på kurs som idag tog upp det viktiga ämnet.
Kommunikation
Dock ej via Internet....
Jag ger inga recensioner men kommunikationen flöt på bra, kan man säga.

Senare ikväll var jag på efterlevandemöte/sorgegrupp, här i vårt samhälle.
Som vanligt var det väldigt givande.
För första gången skrattade vi också ihop och delade glädjeämnen.
Givetvis så grät vi också.
.. mest jag...
Men det gör ju inget, numer så tillåter jag mig det mer och mer och ju mer jag tillåter mig det, desto mindre pressande känns det och konstigt nog så blir det färre tårar.
Tårar läker, de är salta men inte farliga.

Jag har alltid trott på att man måste låta sorg, tunga tankar få utlopp och ta plats.
För att vi en dag ska kunna gå vidare i livet.
En dag är det röda ärret kvar men våra tunga tankar, vår djupa sorg den har antagit en annan form.
Det fortsatta livet.
Som ingen vet hur det kommer att se ut.

Livet är inte alltid en kamp.

Ha det bra
/A