Idag kom jag helt osökt att tänka på Melodifestivalen. Och som av en händelse så fick jag en flashback från 1995, då Jan Johanssen vann den svenska uttagningen och han var ju såååååå snygg (trots den långa skinnkavajen) och han sjöng ju sååååååå bra. Jag och min väninna Mård himlade med ögonen och drömde oss bort när vi hörde hans ljuva stämma.
I n g e n förstod oss.
..som vanligt....
Så så dålig är nog inte 'Mellon' trots allt...juh..eller...hmm...
Idag blev jag bjuden på lunch..igen!
Hur ofta händer det att man..jag..blir det två gånger på en vecka?
Troligen lika ofta som jag vinner på Lotto (om jag vann denna vecka?...*no comments*)
Dagens kaffeintag slutade på 5 koppar.
Om jag är pigg?
...eh...*no... comments...*.
Nu ska jag dregla lite över Jan Johanssen, fast bara bokstavligt, sedan ska jag skutta i säng med en gäsp.
Hörs när vi hörs.
//GanskaGladÖverAttIngenSerPåMigJustNu-A
söndag 7 februari 2010
Jag ska alltid överdriva....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du gör verkligen skäl för epitetet "den ironiska generationen", du är ju bättre än jag på den disciplinen och det vill inte säga lite.
Hehe, du är rolig du. Jan Johansen hade jag snett tvärs över bordet vid ett event som jag deltog i för några år sedan. Han verkade trevlig, så dregla på du ;)
Den låtsatshemska tvillingen
Tack!
..tror jag...
Speja
Men vad säger du har du träffat honom?
ååååååh!
Jag tycker också att han verkar trevlig..fast alltså jag har ju aldrig sett honom live, söt som få är han..fast..ja..kanske rentav FÖR söt men dregla går ju.
:)
Skicka en kommentar