Ljuger inte men gör det ändå

Nyss ringde en av våra bekanta för att prata ett tag.
Så hon frågar hur jag mår och annat sedan säger hon
- Vad gör du ikväll?
- Ehhh, jag vet inte om jag ska göra något särskilt svarar jag. (sant)
- Ja, jag tänkte om du ville hänga med på en konsert i kyrkan kl 2100, det kostar 80kr, en av mina vänner ska spela där. Och efterom både du och jag behöver mat så kan du ju komma förbi mig vid 1830 så äter vi hop?
- Ja, men det låter ju trevligt! svarar jag glatt. (osant)

Saken är den att jag tycker att det är trevligt bli bortbjuden men jag ogillar att folk frågar vad jag gör innan dom säger vad dom tänkt sig. Då känner jag mig tvungen att komma eftersom jag sagt att ju inte har något för mig. Och jag ville inte ljuga så det gjorde jag inte då.
Men jag ljög ju när jag sa att det skulle bli så trevligt.
Egentligen hade jag velat vara hemma och pilla navelludd, mojsa runt i mina pajsarbrallor helt osminkad och käka lite nudlar. Ta en varm dusch och bara vara med mig själv. Ja, jag vet att jag är med mig själv rätt mycket...jag vet det men jag vill det nu.

Just nu är jag inte så social av mig, eller rättare sagt, jag vill iallafall välja vad jag ska gå med på innan jag svarar om jag har tid eller lust.
Mitt fel att jag tackade Ja, det är det.
Men jag vill inte säga att jag inte har lust när hon är så vänlig. Och jag kan inte ljuga om att jag är sjuk eller har fullt upp eftersom hon redan frågat.
Det kommer säkert att bli trevligt om än sent.
Tur att hon är en sådan person som pratar väldigt mycket om sig och sitt.
Jag behöver nästan bara sitta där och fråga om hennes jobb så löser resten sig.

Nu ska jag iallafall tänka positivt. Jag får mat, lite annat att tänka på och jag får lyssna på fin musik (hoppas jag).
Ha det bra

/A