Inlägg Nr 1479

Jag tänker mycket på min vän B.
Orsakerna tänker jag verkligen inte berätta om, tankarna finns där och jag vet att B läser min blogg med ojämna mellanrum...typ.

Det är något särskilt med somliga personer.
De har- Det.
Det som i något extra speciellt.
Svårförklarligt men det bara är något som är så ultraordinärt.
Ultraordinär är verkligen vad B är.
Rolig, smart, varm är också egenskaper som jag verkligen tycker om hos B.
Humor och allvar.
Det är vad B är för mig.
Och vän.
Kram

Idag har jag haft ett Lundellrace, lyssnat på honom och hans texter.
Detta innebär många minnen.
Mer än det tänker jag inte berätta idag.







//Lundell-A

About Love

Jag har fått flera frågor om kärlek från vänner och bekanta.
Har du funnit någon ny kärlek?
Svaret är:
Nej.
Jag letar inte ens, vilket tycks förvåna många.
Visst saknar jag ömhet och kramar och trygghet men..
Faktiskt är det så att jag i dagsläget inte klarar av en relation.
Jag är för bräcklig för det.
Min ryggsäck är för tung för att relationsbenen ska hålla.

Jag har flera manliga vänner.
Mycket, mycket goda vänner som jag är så tacksam över att fått lära känna.
Herreminje vilka underbara vänner de är!
Både skratt, gråt, djupa diskussioner delar jag med dem.
Men något mer än vänskap är det inte.
Och vänskap, det är det finaste som finns.
Efter kärlek.

Jahaja, då blev jag kanske lite djup denna fjärde advent.
Lite Ännelaijsnoragråthimladenspatetiskmusik på det

Ha det bra!
//Annelie

Punka

Resan ned från Kiruna gick bra.
Flyget var i någorlunda tid.
Tåget likaså.
Fast en av mina papperspåsar sönder varför en del grejer föll ur i en trapp ned till spåren på Centralstationen.
Dem hjälpte en kille i 20-års åldern mig att plocka upp, han önskade mig Gott Nytt År och sa att han förstod hur det kändes när sådant händer och ingen bryr sig.
Stort tack till honom.

Väl vid spåret till mitt tåg så kommer det fram en man som frågade vilken vagn jag har.
Så jag svarar och funderade lite på vad det var för knepig typ.
Nåja, han sa att han ändå var så rastlös så han kunde kolla vart min vagn skulle komma in (ja, åt vilket håll i tågsetet).
När tåget rullar in och jag går mot min vagn så kommer han rusandes mot mig och säger
- Du ska ditåt!
- Jag vet, säger jag.
- Nu ja! säger han.

Idag hemmavid upptäcker jag att ett däck på min bil var helt platt.
..s...u..c..k..
Så jag ringer en vän.
Som berättar för mig hur jag ska använda kompressorn och vad jag ska göra efter att ha fyllt på med luft.
Jag försökte att skjuta upp det tills i morgon..men nej..se det gick inte.
Det var bara för mig att ta tag i däck och sådant (för mig) mög.
Nåja, jag får tacka även mojkol för telefonsupporten.

Vad gjorde man utan sina vänner?

Hoppas ni har det bra.
Hörs när vi hörs
/Hem-A

Tvivel och det kan faktiskt bli värre

Jaja..jo jag har fotat detta..men det är bara en illustration.

Ibland kan det ju hända att man tvivlar på sig själv.
Det händer åtminstone mig emellanåt.
Tänker jag fel, gör jag fel, är jag arg och ledsen i onödan?
Så tänker jag.
Har jag fel?
Javisst har jag fel emellanåt, precis som alla andra.
Men..
Just nu..i det kryptiska inlägget som jag skriver så..


Faktiskt tycker jag att jag har rätt i mina funderingar.


Det löser sig inte att dumpa fysiska eller mentala ting via containers.
Att ens någon som för länge sedan inte har med containers att göra, plötsligt ska blanda in sig i leken.
Det gör att jag känner mig..äcklad..
Hårda ord men sant.

Tack iallafall M för ditt stöd.
För att du stod ut med att jag till slut inte orkade hålla masken idag.
Jag hatar att gråta när jag pratar i telefon
Tur det iallafall inte var bildtelefon.

Ha det bra
Vi hörs när vi hörs
/A

Tips gjorde min dag lite bättre

Bild från Niklas mat

Idag fick jag ett mail från min vän och f.d arbetskamrat AL.
Hon tyckte att jag istället för att städa ut inför vissa mindre roliga personers ankomst, skulle välkomna dem med fräsch nyuppskuren frukt.
Detta tar jag givetvis vis till mig som den underbara, rara person jag ju är.
Klart jag vill visa samma fina känsla för dem som de gör för mig.


Så när de anländer kommer de att få äta krämig, mogen, fin durian.
Tack AL du är en sann vän, du gjorde att jag nu känner mig lite gladare.

Här kan ni läsa mer om denna ljuvliga, exotiska frukt.

Kram på er alla människobarn och andra
/A

De e synd om mig, tur jag har vänner

I förrgår frågade jag en av bönderna här i samhället om när mina vänner släpps ut.

Han fattade direkt och svarade:

- I morgon eftermiddag!

Så igår eftermiddag såg jag äntligen en av dem ute!

Jag sprang som en gnu mot hagen och höll på ramla rakt fram men redde ut det genom att trassla ut mina ben likt John Cleese. (Jag var ju rädd om kameran).

Det gjorde jädrigt ont i ena foten men jag vågade vare sig börja gråta eller oja mig då flertalet grannar såg mina ben-intrasslingar/-utrasslingar.

Jag såg helt enkelt störtcool ut..om jag får säga det själv.

Några fina bilder av mina vänner blev det också.

Nu värker det däremot ordentligt i foten alldeles vid ankeln.

Den är stukad eller vrickad....jaja..jag vet nog vad ni tänker..

Nåväl, annars är det bra.

Förutom de insektsbett jag fått på andra benet, vid ankeln och att jag nu tvättar för fulla muggar då vi var tvungen köpa en ny tvättmaskin när den gamla gick sönder.

Några tusenlappar fattigare alltså..det var den semestern det..

Men snart har jag ju rena kläder att ta på mig!!!

Hakkuna Matata!

Tänkvärt

Fick ett mail som var tankevärt.
Svårt att leva efter men..
Underbart om man lyckas.

Det är en historia om två vänner som vandrar i öknen.
Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andra en örfil.
Den senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden:
'Idag fick jag en örfil av min bäste vän'.

De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där de bestämmer sig för att bada.
Den som fått en örfil tidigare, håller på att drunkna men hans vän räddar honom.
När han kommit till sans igen, skriver han på en sten
'I dag räddade min bästa vän mitt liv'.

Den som givit örfilen och sedan räddat sin vän frågar:
'När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten,
varför?

Den andra svarar:
'När någon skadar oss skall vi skriva det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det.
När någon gör något bra,
bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det.

Lär dig att skriva dina skador i sand och dina glädjeämnen på sten'.

Tusen bitar
(Det är värt att se hela filmen...)



Take care

Jomen, man skriver röriga inlägg...

Livet är inte så roligt just nu.
Utan att det för den sakens skull är en omöjlig situation.
Det, d.v.s livet, är inte trist ej heller hopplöst.
Livet är bara..som livet är...
Och vem är beredd då hela tillvaron rasar?
Tyvärr finns ingen livsrättvisa.

Jag vill bara skrika ut min frustration, glädje och sorg!
Skriva om allt har hänt och som händer.
Jag vill skriva om det som är jobbigt men även om det som är positivt.

Men samtidigt vill jag inte, och kommer inte.

Det är för privat.
Mina innersta tankar är det få personer som får del av.

Ses

Best of you

Bra låt!
Hade glömt bort den tills jag fick en länk till youtube av en god vän.
Tack!

Ibland allvar

Oftast har jag nära till skratt och jag är verkligen en känslomänniska.

Jag har lätt för att bli berörd och rörd. Blir jag arg så syns det i ansiktet och på kroppspråket.

Ledsenheten syns i ögonen

- direkt -

Ibland får man anledning att tänka över vad som är viktigt i livet.
VERKLIGEN viktigt.
För mig är det mina nära och kära samt sanna vänner.

Nåja

Nu ska jag äta lite, it´s been a long day.

Recept:

Blomkål, ädelost, lättcremefraiche (hur gör man för slippa särskrivning OCH dessutom LÅNGA ord?), lite rökt skinka, en gnutta salt och en hel del vitpeppar

Tips: Ätes då du är ensam hemma.