måndag 26 oktober 2009

Grått som blev glatt, änglar finns


Änglar finns

Inatt vaknade som vanligt vid 3-tiden.
Tankarna bara slåss om utrymme innanför mitt pannben.
Oro inför framtiden, tankar på mindre roliga saker som snart väntar mig.
Snart måste jag göra ett avslut med mina tråkiga tankar och personer som inte leder någon vart eller är roliga.
Det är svårt men nödvändigt eftersom det inte gagnar någon, allra minst mig, att älta och fundera över andra personers mindre smickrande beteende.

Jag måste, måste gå vidare.
Det går inte att ändra på andra personer.
Den enda man, jag, kan ändra på är sig själv.

Nåväl.
I morse när jag väl steg upp så var himlen grågrågrågrågrå.
Mitt humör likaså.
Bra, det rimmar...
Jag har haft en del ärenden in till la Stada idag, bl. a ett möte på två timmar som blev tre.
Mötet var givande och tja, jag blev bra mycket gladare än tidigare.
Kontakter knöts..och.. Nej, inga 'sådana' kontakter ifallninutroddedet.

Sedan hämtade jag posten.
Blev jag glad då?
Svar- JAAAAAAAAA!
Jag hade nämligen fått paket och inte bara räkningar.
Från Markattan via hennes duktiga syster Silverrummet.
Ett fint ängelhänge.
Kunde inte blivit bättre.
Ni anar nog inte hur glad jag blev.
Stort tack och många kramar!

Ni måste bara besöka Silverrummet för hennes fina smycken och Markattan för hennes trevliga och välskrivna blogg.
Lova det eller såååååå...
Blir det en snigel på ögat.

Ha det bra
/A

5 kommentarer:

Markattan sa...

Vad roligt att du blev glad, det var nämligen meningen.

Varm hand
Markattan

strandskatan sa...

Jo, så är det ... man måste gå vidare ! Men står man på ett ben för länge och inte vågar sätta ner foten så blir man stående. Ett steg i sänder, sakta och fint ...
Markattan - hon är fantastisk !

XXX sa...

Om man inte sätter ner foten blir man enbent. Så det måste du nog göra ja, snart.

Ännelaij sa...

Markattan
Ja, jag blev minst sagt glad.
:)
Kram

Strandskatan
Ja, det går långsamt.
Svårt att helt glömma somliga saker som är gjorda och ord som är sagda.
Men jag måste gå vidare.

Japp, Markattan hon är bra hon.

Den låtsatshemska tvillingen
Enbent vill jag inte bli.
Och snart så börjar fötterna sättas ned...med början kring nästa helg.
(ja, jag vet att det låter mystiskt men..så är det)

Susanna sa...

DEN ängeln är underbar...:)
Så sant så sant...ingen annan kan hjälpa än en själv, det gäller bara att VARA vid den punkten...själv är jag oxå på väg dit...:)
Kram