Skal

Idag var det själaringning i kyrkan för Mannenimittliv.
Det var första gången jag varit med om detta och det kändes bra.
Efter klockringningen spelades Cavatina, det kändes märkligt och magiskt att sitta ensamma i kyrkan och bara lyssna.

Just nu orkar jag inte vara social, det mesta är ointressant.
Jag känner mig ointressant.
Det är så mycket jag måste tänka på, så många frågor som dyker upp och folk som vill prata om både väsentliga och oväsentliga saker.
Medan jag, just nu, bara vill vara ifred.

Varför just nu?
Just nu när vi har försommarvärme och allt grönskar?
Jag fattar det inte.
Det är ingen glädje eller tröst för mig att det är så vackert ute.

Varför ska jag glädjas och för vad?



/A