Idag besökte jag min favoritfrisör för klipp och slingning.
Hon frågade om jag vill prata om Mannenimittliv och hans bortgång igen.
Det ville jag.
När jag kom fram till vad de sista orden han sa, så brast det för henne.
Hon grät, jag grät och hon drog ned persiennerna så ingen skulle kunna se in på oss.
Sedan pratade vi om hur fin och "gohälligt" bra han var.
Mannenimittliv.
Våra foundations rann bort men, vad gör väl det?!
Jag blev nöjd med både klippningen och slingningen av mitt hår.
Men..sedan..ville hon plocka mina Bresnjevögonbryn (som jag brukar kalla dem eftersom de är täta och breda, det är ju roligast att driva med sig själv eller hur?).
Fy racksingen vad ont det gjorde!
Jag som sällan gitts plocka ögonbrynen.
Men fint blev det.
När jag kom hem hade vi besök av en nära bekant.
Hon är också en fantastisk människa.
Återigen grät vi tillsammans.
Gråt är nog ordet för dagen/veckan/månaden/året....
Take care
/A
tisdag 28 april 2009
Gråtande frisörska och ingen Bresnjevtyp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lyssnar på Cavatina, de är så fin, och läser det du skrivit... Gråter en skvätt, och kan riktigt känna i mitt bröst hur du saknar och sörjer. Sorg och förlust av en nära och kär gör så ont. Gråt... Gråta är bra. Det måste ut.
Tänker på dig, och önskar jag kunde göra något, men du vet att jag finns här ifall att.
Varma kramar
/Ewa
EwaTack¨
Ja, gråten måste ut.
Jag vet och den kommer ut.
Det andra, det praktiska etc. det känns däremot alldeles för övermäktigt för mig att orka med.
Kram
/A
Skicka en kommentar