Änglar med svarta vingar & skyddsängel

Förut hade jag en "hang up" på änglar.
Så fort jag såg en som var fin så köpte jag. Jag letade efter änglar och har en hel del bokmärken som jag scannade in samt även porslin-keramik och andra änglar. Köpsuget har dämpat sig även om jag fortfarande inte kan motstå att köpa fina änglar. Fina änglar = de med personlighet..

En vän till mig sa en gång: - Jomen, det är ju sött att du samlar på feta keruber.
Vi är inte vänner längre.

Några änglar har jag satt på spiselkransen.

Tyvärr har de blivit missfärgade av eldningen. Så snart får de gå och bada. Men lite kul är det att se dem med svärtade vingar och näsa.

I söndags besökte vi Slaget vid Axtorna.

Vad hittade jag där?

Jo en skyddsängel!

För mig är det lätt att tro på änglar. En anledning till det är att jag fick en elektrisk chock när jag var ca 20 år.
Jag höll på gå åt, d.v.s dö.

Jag fastnade i två testkablar med 220 volt i under ett experiment, så strömmen gick rakt genom kroppen. Kroppen klarar av att detta under ca 20 sekunder sedan är det kört.

En lärare förstod vad som hände eftersom mina lungor tömdes på luft och jag inte kunde hindra skriket. Han fattade direkt faran och stängde av strömmen. Mitt hjärta slog med samma frekvens som strömmen genom kroppen, d.v.s 50 slag/sekund. Obra är ordet.

Det är det mest hemska jag varit med om fysiskt. Jag kunde inte göra något. Jag satt fast i dessa banankontakter, kunde inte släppa taget.
Det enda som syntes efteråt var två brännmärken i handflatorna.

Så änglar finns!

Nöjd!

Jag är supernöjd med den nya hårfärgen!

Visserligen blev den mörkare än vad paketet angav, men det ante mig eftersom jag ju färgat håret så ofta och då blir det ofta mörkare.


Detta kommer att vara min färg fortsättningsvis, i alla fall under några månader....tror jag..

Nu har jag bara ett liiiiitet problem..*gulp*..
Jag får byta hårfrisörska. För jag pallar inte med kommentarer om att det inte är bra att färga håret själv hemma och FRAMFÖR allt inte så ofta.

Aja, det blir ett senare problem...om typ 2 veckor.

Med Ajvar i håret!

*Hahahaha*
Här sitter jag med hårfärgen jag idag köpte in och skrattar åt mig själv.

Från början såg det ut som jag hade hällt Ajvar i håret.
Alt. att en tacosgratängssås plötsligt fann sin naturliga plats hos mig.
*lovely*

Nu törs jag inte gå ner med min smet i håret till bonussonen som kollar på TV eftersom förnedringen redan nu känns..utan att någon sagt nå´t.

Men snart..duschar jag ur Ajvaren.
OCH, då kan de ju prova att skratta!

Ny hårfärg-vara eller inte?!

Jahapp, då har jag köpt en ny hårfärg ...IGEN!

För det är så här:

Jag är ALDRIG nöjd med mitt hår, ialla fall väldigt sällan.

Därför byter jag färg rätt ofta (flera ggr/år) eller gör slingor i håret.

Förra sommaren tonade jag håret så det var brunrött, min älskling gillade det.

(han avgudar rödhåriga tjejer)*hmm*.

Den sommaren var vi på konstutställning varvid en äldre herre, konstnär, tar i mitt hår och tycker det var sååå fint.

Själv var jag aldrig riktigt nöjd, tyckte jag såg menlös ut. Men jag blev ändå väldigt glad!

IDAG hittade jag den perfekta färgen, tror jag. Det var ju en brunröd färg och rött passar mitt temperament.

Så..nu ska jag färga håret igen *gulp*

Min frisör gillar inte att jag färgar håret..det sliiiiiiiiiter ju så mycket på håret, jo jag veeeeeeeeet, men jag kan inte hålla mig!

Så förlåt E snart så får du toppa mina "frizziga" toppar och jag sitter där och skäms..

*rodnar bara lite*

Parfymsökare

Jag älskar att köpa parfymer.
Man kan nog säga jag är "Addicted", såsom namnet på ett av mina inköp.

Problemet är att jag aldrig är nöjd!
Den "rätta" parfymen för mig hittar jag aldrig.

En gång i slutet av 90-talet fanns den där, parfymen som jag tyckte luktade MIG!. Bara det att det att tillverkningen upphörde kring 2000.

Närmast jag kommit nu är "Trouble" (också passande namn för mig..) från Armani om jag inte minns fel..

I torsdags köpte jag Stella Mc Cartney´s "Stella" och den var..sådär..
En bra vardagsparfym men inte så jag direkt går i spinn utav den.

MEN, jag ger mig INTE!
En dag står parfymen där!

Den bara finns just för mig och jag köper den.

Bli sedd

Jaha, idag var det dags för att ordna nytt foto till körkortet.

Jo..kul...NO`T!
Jag hatar att bli fotad. Men jag bestämde mig. -"Vad spelar det för roll hur man ser ut på körkortet."
Tänkte ge fotografen en chans möjligen två, vilket han inte visste om.

SÅ.

Jag sätter mig och han säger jag ska vrida kroppen åt höger.
*Hmm*
-Varför??
Jo, men det ser bättre ut, etcetcetc.

Kejrå, säger jag, och "poserar". Han visar bilden och ja, den var bra (dvs. godkänd) Jag hade ju bestämt mig för att inte vara kräsen!
De flesta ser ju mer eller mindre märkliga ut på körkortsfotona.

Sedan frågar han om jag vill ha kopior.
Japp, säger jag och betalar 130kr.

Nuförtiden säger inte fotograferna "cheeze"..*synd*
Men han hade iallafall en digitalkamera.

Så nu är jag nyfotad, dock syns inte mina hörntänder.

*synd..verkligen..synd*

Komplimanger

Komplimanger jag fått

Blivandepsykologdotter:
- Mamma, jag tycker du är så charmig när du ler.
Du har så fina sneda hörntänder.
Jag tänker:
Jo men det var ju också en komplimang..*harkel*
*JÄLA TANDLÄKARE!!!*

En studentkompis (som ska ge feedback på hur man är som person):
- Du är jättebra på att baka!
Jag tänker:
*SUCK*, jomensåatt, det var ju verkligen givande att veta.
Jag ler tillkämpat tillbaka.

Min kompis dotter (då ca: 5år):
- Jag tycker du borde heta Aurora.
Det betyder morgonrodnad och det är det finaste namn jag vet!
Jag tårögd&glad:
Det är den BÄSTA komplimang jag någonsin fått!
(Den håller än trots att det är ca: 20 år sedan)

Kom ihåg!

Kom ihåg
Du får ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,
ALDRIG,

NÅGONSIN..


... fisa i en våtdräkt!

Dikt - Shannah det är jag det

Jag skriver dikter (om ni nu inte redan vet det). En dag ska jag skriva en bok, "vilken dag som helst".

Har haft idétorka under ett långt tag men jag hoppas lusten att skriva snart kommer åter.

Tidigare kunde jag skriva 3-4 dikter om dagen.

Nu dröjer det månader mellan varje. De senaste har jag inte heller publicerat på min hemsida, sidan är inte uppdaterad sedan 2004.

Här kommer i alla fall en dikt jag skrev 2003 till min yngsta dotter.

Älskade barn

Mitt hjärtas fågel

Jag saknar dig så

I min dröm finns du hos mig igen

Nära så nära

Sovandes tätt intill mitt bröst

Lugna andetag mot mitt ansikte

Dina oskyldiga blå ögon

Finns hos mig dag som natt

De bränner en längtan i mig

Lilla ängel, älskade blomma

Mitt hjärta blöder varje dag,

varje natt vi är ifrån varandra

Dina armar, älskade barn

Är vad min hals saknar runt sig

Ditt pärlande skratt

Dina frågor, dina svar

Allt är du

Vad livet är i sina mest meningsfulla stunder

En skänk ifrån ovan

Något alldeles speciellt

Lillan du gav mig alla frågor om varför

för att i samma sekund visa att

svaret fanns inuti mig

Min älskling, lilla guldhjärta

Jag gav dig livet tillsammans med din far

Allt jag önskar är att glädjen slår rot i ditt inre

Det bara måste bli så,min skatt

Shannah 2003

Samtal med dotter-blivande psykolog

Samtal 1.
Dottern: Mamma, var jag svartsjuk för att du var med pappa när jag var liten?

Jag: Vad menar du? *totalt förvirrad*

Dottern:Jo, vi läser ju nu om Freud och olika teorier och då finns det barn som blir svartsjuka och vill spela ut den andra förälder, var jag sådan?

Jag: Nej, sådan var du verkligen inte. Du var hur normal som helst. Du ville ha strumpbyxor på huvudet för att det skulle se ut som du hade långt hår, vägrade äta potatis, åt inte köttbullar för det var "knortar" i dem, kallade tant Irma för Orma** etc. Du var helt underbar!

Dottern: Okej.

Samtal 2.
Dottern (ängslig): Mamma, jag har pratat med några släktingar om hur jag var när jag var liten. De säger att jag var tjurig, envis och hade bestämda åsikter. Är det verkligen så? *med en aning oro i rösten*

Jag: Nämen gumman, du var underbar när du var liten! Gullig, rar, ville alltid krama och pussa folk även okända (vilket kunde vara mindre skoj..*eh*..). Sedan när du kom i trotsåldern var du envis förvisso men samtidigt så charmerande.

Dottern (nu glad): Åh!
Jag trodde ju inte heller att JAG skulle vara tjurig och envis. Jag var ju så söt på alla bilder!
------------------------------------------
Ja, så är det ju..min älskade dotter är så söt och fin.
Envis fortfarande men ändå så underbar!
P.s. Det har hon efter mig
D.s.

** Får väl också erkänna att påhittet med att kalla Irma för Orma var mitt fel....

Var en granne som inte alltid var såååå trevlig som jag döpte om till Orma. Sedan så lärde sig psykologdotter sig detta redan vid 1,5 års ålder då hon kallade damen för Orma...men Orma..*flåt*....IRMA!... förstod ju att dottern inte kunde prata riktigt rent....

Ordning och reda

Igår fick jag panik.
Jag skulle ju ha fatt i några mycket viktiga papper men jag hittade dem inte!!

Jag blev desperat. För jag har ju ordning på mina papper och dessutom så hade jag ju dem inscannade. Märkligt nog hittade jag dem inte!
*suck och suck och suck*
Jag letade som en envis Shrek efter dem men de var borta *merde*!..

Men idag löste allt sig.
Gissa om jag blev glad!

Tur man har koll!

Trädgård och cementblandare

Jag gillar ju att påta i trädgården.

Har massor av projekt igång nu:

1.) Stenparti

2.) Göra om det lilla växthuset. D.v.s byta ut det ruttna träet och byta ut sidorna.

3.) Fixa nytt trädgårdsland med sålådor. Virke är inköpt men p.g.a regnigasommaren har inget hänt.

4.) Gjuta nya krukor.

Jag vill ha en CEMENTBLANDARE nu!!!!!!!

DIREKT! Pronto! CAN`T WAIT!

Detta tänker jag på varje gång jag ser reklamen för *dendärstormarknadenjagglömtbortvaddenhetermeddendärmannensomsäger-Dåköpervitvåcementblandare*

Så..snart har jag en cementblandare också.

Aja, nu ska jag gå ut och släpa stenar.

F.ö så har mina fikonfrön grott!

:)

Vad glad man kan bli av så lite.

Take care

Vad är fel med tomaten?

Jaha, jag har sått tomater.
De skulle bli svarta och liksom likt bifftomater.

Jo, de blev mörkt, mörkt röda och biffiga men små.

Nåväl jag tog in två stycken tomater varav den ena var liiiiite röd medan den andre var grön men lite större.

Tänkte de skulle mogna till sig.
Och JA den röda den är mogen men den gröna (något större) den är stenhård!
Jag menar STENHÅRD!

Med andra ord kan man använda den som kanonkula, man bör inte tappa den på tån, helst ska man inte tugga på den med tanke på tänderna.

Varför blev det på detta viset för?

*herreminjenublirjaggrönhårig*

Pavarotti

Pavarotti är död.

Sorry heter låten.
INTE "Baby can I hold you.."
Nåja, bra är den verkligen. Och Pavarotti saknas oss.



Får mig att minnas en mycket jobbig sommar och en sorglig stund.

Take care

Första inlägget - kanske sista?

Jahaja, då börjar man blogga dårå..på allvar alltså.
Jag skapade en blogg för *hurlängesedansomhelst* men sedan blev det aldrig av att skriva något.

Så nu kanske..eller så inte..

För igår hade jag MASSOR av tankar jag ville skriva av mig om..men idag..när jag väl skapat bloggen så. HUVUDET är tomt!!
(Jo, jag hör nog att somliga skrattar och menar att det är ju normalstillståndet)
*hmm*

Nåväl, jag får smygkrypa igång då.

Alltså, min dotter ska bli psykolog!
Fatta vad kul det är för mig...*harkel*..
Jo..jo..visst är jag glad..och visst är hon duktig..*schoooo* (norrländskt Ja)

Men vafan?!? Nu ska väl JAG snart lägga mig på divanen och hon ska prata milt till mig som jag vore ett barn, sedan ska hon säga jag har svåra problem med min självbild.

Vaddå? Bara för att jag tycker jag liknar Izabella Scorupcco, herregud det är bara hårfärgen som är liiiite olikt..bara den...typ...
Sedan att jag har en gångstil liknande John Cleese samt även hans lugna psyke det är bara baggisar.

*jomensåatt*...psykologdöttrar är ändå rara och hon har bara gått ett år.
Så innan hon tagit examen så är min självbild perfa.

Jag liknar Shrek, både utseendemässigt och socialt.

Take care