Änglar med svarta vingar & skyddsängel

Förut hade jag en "hang up" på änglar.
Så fort jag såg en som var fin så köpte jag. Jag letade efter änglar och har en hel del bokmärken som jag scannade in samt även porslin-keramik och andra änglar. Köpsuget har dämpat sig även om jag fortfarande inte kan motstå att köpa fina änglar. Fina änglar = de med personlighet..

En vän till mig sa en gång: - Jomen, det är ju sött att du samlar på feta keruber.
Vi är inte vänner längre.

Några änglar har jag satt på spiselkransen.

Tyvärr har de blivit missfärgade av eldningen. Så snart får de gå och bada. Men lite kul är det att se dem med svärtade vingar och näsa.

I söndags besökte vi Slaget vid Axtorna.

Vad hittade jag där?

Jo en skyddsängel!

För mig är det lätt att tro på änglar. En anledning till det är att jag fick en elektrisk chock när jag var ca 20 år.
Jag höll på gå åt, d.v.s dö.

Jag fastnade i två testkablar med 220 volt i under ett experiment, så strömmen gick rakt genom kroppen. Kroppen klarar av att detta under ca 20 sekunder sedan är det kört.

En lärare förstod vad som hände eftersom mina lungor tömdes på luft och jag inte kunde hindra skriket. Han fattade direkt faran och stängde av strömmen. Mitt hjärta slog med samma frekvens som strömmen genom kroppen, d.v.s 50 slag/sekund. Obra är ordet.

Det är det mest hemska jag varit med om fysiskt. Jag kunde inte göra något. Jag satt fast i dessa banankontakter, kunde inte släppa taget.
Det enda som syntes efteråt var två brännmärken i handflatorna.

Så änglar finns!