Det handlar om ork

Ja, det är är just det.

Och favorit i repris.
Många ord inom mig blir inte sagda av respekt för mig själv och andra.
Till Dig:
Jag vet att du inte läser min blogg.
Men när du åkte förbi mitt hem så tror jag att våra ögon möttes.
Jag tror det.
Förlåt för att jag inte orkade med att släppa in dig.
Förlåt.

//Annelie

Sedan så..

..hittade jag lite drivved.

Som jag tog hem till mig för den såg så sorgsen ut.

På tal om det!
Lite otippad musik på det.


På återskrivande
//A

Bra dag idag?

Om dagen varit bra?
Gissa!
- Solen sken i morse och temperaturen steg uppemot 25 graders-strecket
- Jag har fått positiv feedback..
- Brev, både i postboxen och via mail har gjort mig väldigt glad
- Ett av breven gav mig mig mer råg i ryggen. Yes, nu vet jag att 'processen' är igång.
(För er som följt min blogg så kan jag meddela att det handlar om ett brev som jag postade i måndags)
- En av grannarna frågade mig om jag hade något emot att han klippte min minigräsplätt samt gräset utanför min altan.
Det hade jag ju......inte..

Vidare så frågade samme granne om jag behövde hjälp med en sak som handlar om min kanot.
En lite jobbig grej för min del som jag gruvat mig över under en längre tid. Men jag tackade ju givetvis Ja.
Jag har inte tidigare velat be någon om hjälp eftersom jag helst vill lösa allt själv.
Men nu, snart, så är även detta löst.
Puh!

Så gott att må gott igen.


Vi hörs när vi hörs
//Gott-A

Varför jag älskar

Kay Pollak.
Som regissör och som författare.








/A

Snart..

..är mitt tålamod slut.
Grannarna började parta vid 17-tiden idag.
Bra så.
Helt OK om de snart lägger av men om inte så är det en person vid namn Ännelaij som går över med bestämda steg, ilsken blick och ryter till att de får sluta spela musik så förbenat högt när jag ju ska lyssna på Peter le Marc!!!!
Sure, jättetroligt att det kommer att hända
Jappsemensan, jajimensingen.
Fatta!

Likt drivved som jag fotade idag.

På tal om drivved och som av en händelse en favorit i repris


Vi hörs när vi hörs och grannarna de hörs oavsett.
/A

Det är ju typiskt

Jaha, då har jag varit på 'utställningsmöte'.
Givetvis kom jag försent p.g.a igensnöade gångvägar och annat mög.
Typiskt.
Men möte blev det.
Och bra blev det, efteråt fick jag höra att det var bra att jag dök upp.
Det värmde mitt hjärta.

Efteråt fick jag skjuts hem av en man och vi satt i bilen säkert i 20 minuter och pratade.
Mina grannar, de unga festprissarna you know, de tittade ut ett flertal gånger och undrade säkert.
hehehe
Allt var helt oskyldigt, jag lovar. (Han är lyckligt gift, inte min typ och kunde varit min far)
Vi pratade om utställningen och annat som hör därtill.
Sedan kom vi in på min triggerpunkt:
Mannenimittliv
Jodå, det gick bra att prata om mitt lilla hjärta tills att vi kom in på att han (ja min vän alltså) var lite orolig för mig.
Vi har tidigare bestämt att han skulle komma över med en gåva till Mannenimittliv som jag ska få när jag var beredd att ta emot ett sådant besök.
Jag har inte signalerat att det är OK för att jag inte har orkat med att ta emot detta ännu.
Men nu bestämde vi att han kommer över någon dag.
Nu är jag beredd.

Tårarna kom när han la sin varma hand över min.
Det är ju typiskt.
Typiskt för mig att gråta när folk är snälla.

Nåja, jag är verkligen glad över att få känna mig behövd och att folk bryr sig.
Oavsett att jag är lika gråtigt, snorandes som Helena Bergström.
Favorit i repris

/Typisk-A