Värsta dagen på flera år.

Idag har varit en sådan dag jag verkligen vill glömma eller iallafall slippa vara med om på länge.
Jag är helt slut mentalt.
Kanske fysiskt också p.g.a det som hänt som har skapat oro i min kropp.

Dagen började med att jag hade ställt larmet fel och vaknade 1 timme senare än tänkt.
Ok, jag kan skynda på mig och ta en senare buss etc men..sedan var det annat privat jobbigt som jag blev varse om.
Jag blev väldigt stressad, ledsen och fundersam.
Tåget är försenat.
Skyndar mig som rackarns till arbetet (på annan ort)
Ingen nyckel.
Väntar ihop med en elev.

Puh
Samlar mig och kör en bra lektion.
Ser saker som gör mig frustrerad ang arbetet.
Lunch
Köper en sallad utan att vara hungrig.
Får samtal om att min älskade fd svärfar har dött.
Blir ledsen men samlar mig.
Slänger halva min sallad.
Orkar inte äta.

Undervisar med tårarna som väntas på att släppas fram men jag klarar det, lektionen blir halvbra.
Kollega tror att jag ensam ska ta alla elever vilket jag motsätter mig.
Vi går förbi kyrkan med eleverna.
Jag tänder två ljus för A och B.
Vill bara gråta men kan inte, vill inte.

Avslutar arbetsdagen och åker hem.
Nu kommer tårarna på riktigt.
Jag orkar inte.
Gråter och gråter och gråter, smsar, pratar i telefon och gråter igen.

Ibland är det bara för mycket.
Jag som oftast är så positiv, vaknar glad.
Idag bev annorlunda.

Snart ska jag lägga mig och läsa.

Nothing else matters

Jag saknar dig..

Älskade A jag  har dejtat andra men..
Nej, de har inte känts rätt.
Du var min stora kärlek.
Och är så än.
Jag går vidare min älskade men,det känns inte rätt
Och det du som var en sådan klok man sa:
Var rädd om dig!
Ta hand om dig!
Så gör jag och jag är sååå glad över den kunskap och den mentala stryrkan som du gav mig.

For ever
Jag var din, du var min.
Så var det.

Saknar dig

A som saknar sin B

6 år sedan idag

Idag är det 6 år sedan jag miste dig A..eller B som du kallade dig.
Mitt indianhjärta, min bäste vän och älskade.
Jag höll dig i handen, pussade dig och var så nära som jag kunde när du gick bort.

Jag kan inte med ord beskriva den närmsta tiden efter din bortgång mer än att det inte går att beskriva.
Lättnad över att du inte behövde lida något mer men en stor sorg över att en sådan stor personlighet, fin människa och framförallt min kärlek lämnat oss.

Du, mitt hjärta min älskade B, sa till mig:
- Hur ska det gå för dig när jag är borta?
Jag minns inte vad jag svarade men troligen sa jag något lugnande.

Livet har gått vidare älskade A..eller ja B..men saknaden finns där.
Du var ju den som sa att jag var vacker när jag kände mig ful.
Den som förlät mig när jag blev irriterad och gick över gränsen.
Den som hjälpte mig med sådant som jag tycker är urtråkigt t. ex att fixa med bilar eller pappersgöra.

Du var den som tyckte att jag skulle ta hand om mig, tänka på mig själv mer.
Den som var den mjukaste av mjuka om än hård när det behövdes, du  hade ju varit marinsoldat.
Du var den som förde in mig på mentalträningspåret och det är jag så tacksam över.
Jag vet nu bättre hur jag ska hantera mina känslor och annat bättre nu.

Du avslutade ofta dina mail eller små hälsningar som vi skickade till varandra med:
Din

Och jag var Din.

Nu finns du inte längre sedan 6 år.
Minnena lever kvar och varje morgon talar jag till dig A..menar B..du svarar aldrig men jag vet att du finns där för saker jag ber om de uppfylls på något vis.

Denna låt den får mig att tänka på dig



Din

Long time, no seen

Jag är inte så aktiv på bloggen för att jag inte hinner.
Det är många tankar som snurrar i mitt huvud just nu.
Varför, varför miste jag den person som jag älskade och som jag kunde berätta allt för?
Och som lyssnade.
Verkligen lyssnade.

Snart är det 6 år sedan och jag saknar fortfarande.
Hittar men..samtidigt så...
Att lyssna och vara där..

Jag behöver ju någon som finns där för mig alltid.
Någon som du A som inte finns längre.
Jag behöver trygghet och kärlek.
Det som A som inte längre finns hos mig/oss gav mig.

Jag saknar så.

Vill det enklaste i livet men nu är det så svårt.

Jag är den jag är och jag kan inget annat.



Tårarna torkar långsamt

Ibland är det sådana där dagar

Ganska ofta nuförtiden är det sådana där dagar.
Dagar då jag lyssnar på människor.
Tar in deras öden i mitt hjärta och min hjärna.

Jag är en typisk lyssnerska..jag vet...
Det kommer jag nog alltid att förbli.

Och jag gillar det.
Det känns bra att vara någon att lita på.
Känns bra att veta att jag vet att jag ger något.

Idag var en extra bra
#jaggernågotvarjedag