Värsta dagen på flera år.

Idag har varit en sådan dag jag verkligen vill glömma eller iallafall slippa vara med om på länge.
Jag är helt slut mentalt.
Kanske fysiskt också p.g.a det som hänt som har skapat oro i min kropp.

Dagen började med att jag hade ställt larmet fel och vaknade 1 timme senare än tänkt.
Ok, jag kan skynda på mig och ta en senare buss etc men..sedan var det annat privat jobbigt som jag blev varse om.
Jag blev väldigt stressad, ledsen och fundersam.
Tåget är försenat.
Skyndar mig som rackarns till arbetet (på annan ort)
Ingen nyckel.
Väntar ihop med en elev.

Puh
Samlar mig och kör en bra lektion.
Ser saker som gör mig frustrerad ang arbetet.
Lunch
Köper en sallad utan att vara hungrig.
Får samtal om att min älskade fd svärfar har dött.
Blir ledsen men samlar mig.
Slänger halva min sallad.
Orkar inte äta.

Undervisar med tårarna som väntas på att släppas fram men jag klarar det, lektionen blir halvbra.
Kollega tror att jag ensam ska ta alla elever vilket jag motsätter mig.
Vi går förbi kyrkan med eleverna.
Jag tänder två ljus för A och B.
Vill bara gråta men kan inte, vill inte.

Avslutar arbetsdagen och åker hem.
Nu kommer tårarna på riktigt.
Jag orkar inte.
Gråter och gråter och gråter, smsar, pratar i telefon och gråter igen.

Ibland är det bara för mycket.
Jag som oftast är så positiv, vaknar glad.
Idag bev annorlunda.

Snart ska jag lägga mig och läsa.

Nothing else matters