Allt jag behöver nu..

Är lugn.
Frid.
Tid för eftertanke.
Och det får jag också till stor del.
Men om jag nu ska vara självkritisk så ja, jag har lite väl mycket fokus på arbete.

Jag är helt enkelt sååååå glad över att vara behövd så jag glömmer bort annat i livet också.
Eller snarare sagt jag fokuserar fel...
Ibland alltså.

För jag har ju ett privatliv..
Det glömmer jag bort ibland...glömmer lite grann..
Och det är inte bra.
Alls.

Man kan lugnt säga att där har jag en potential till att utvecklas.

Men..ja..ni vet, musik och jag..så håll till godo
 Sov gott,
Natti nitti
/A

När jag bestämt mig så..

..har jag bestämt mig.
I detta fall gäller det att jag inte tänker ställa ut några fotografier/tavlor i år.
Jag saknar inspiration och har vare sig tid eller lust.
Så..jag känner mig lättad!
Faktiskt!
:)
Det har varierat väldigt mycket hur mycket jag sålt, förra året var det ingenting mer än en minitavla..
Men det hela handlar om att jag just nu inte bryr mig..jag har inget intresse..ingen inspiration för att visa vad jag kan.
För jag vet att jag  kan en massa och jag har den blicken när jag vill.
Men i år står jag över.
Jag bryr mig helt enkelt inte.

Finns viktigare saker i livet..familj t.ex.

Musik på det..
(låtvalet har absolut inget med inlägget att göra eller mitt i övrigt..låten är bara stark..)

//A

Det finns dagar då den stora tröttheten kommer

Idag är det 5 år sedan Mannenimittliv drog sitt sista andetag.
Jag höll hans hand medan jag såg honom tyna bort bit för bit.
Sorgen är inte på samma vis längre men den finns där vid just årsdagarna och andra speciella tillfällen.
Det är dagar som idag då den stora tröttheten kommer över mig igen.
Jag sover, tänker och bara är.

För 5 år sedan hade påsken just passerat.
Nu har den just börjat och minnena sköljer över mig.
Att jag orkat mig igenom detta förstår jag inte..ibland har jag ju inte det. Jag har bara varit, bara existerat, inte levt under den första sorgeperioden. Men på något vis har jag klarat mig.

Nu så lever jag igen. Jag känner mig tilltufsad och tror inte alls på att alla motgångar och sorger gör en starkare.
Bullshit enligt mig.
Men jag lever mitt liv på mitt vis nu. Jag försöker ta tillvara på varje dag så gott det går och jag vaknar faktiskt för det mesta och känner mig glad..om än trött..

Idag tillåter jag mig att vara trött och sorgsen.
Men jag känner också en sådan stor tacksamhet över att jag fick vara älskad av just honom och att vi delade hans sista stund ihop. Sorgligt men..ändå tacksamt.

Såå..lite passande musik..igen..

 //Annelie