Fick lite minnen efter att ha läst ett inlägg hos Strandskatan.
Sådana minnen så jag måste faktiskt skriva ett inlägg på stört.
Det är så att min första fröken hette Olga.
Hon såg ut som en Olga, en rysk Olga. Men inte med ett leende som Olga Korbut. Utan mer som en stasiOlga -
Glasögon
Bister min
Mager
Spetsig näsa
Arga ögon
Knut i håret
Spelade orgel med att riktigt misshandla tangenterna med hela sin tyngd
Denna arg-Olga påverkade mina första års skolgång på ett negativt vis.
Mina minnen av Olga är inte ljusa.
Jag minns inte min första skolavslutning.
Däremot minns jag -
När Olga (O)Korbut inför hela klassen berättade hur jag misslyckats när jag försökt räkna ut ett mattetal.
Alltså jag stod invid katedern när hon mer eller mindre talade om hur misslyckad jag var. Jag hade inte klarat av att räkna ut ett mattetal och nu visste alla om detta.
Jag minns hur jag skämdes, jag minns att tårarna sved bakom ögonlocken.
Jag har inte glömt även om jag önskat att jag gjort det.
Den enda gång som jag minns att Olga (O)Korbut log och var rar var då min far tecknat ett fint porträtt av henne som jag räckte fram vid avslutningen i tredje klass.
Tyvärr påverkade Olga och hennes sätt mig rätt länge under min skolgång.
Tackolov fick jag, vi, en fin magister i klass 5 som delvis fick mig att tänka om.
Att jag sedan gick ut gymnasiet med 5:a i matte samt är en hejare på digitalteknik samt sådana ämnen som kräver logiskt tänkande.
Det är en annan story.
Se upp för alla negativa Olgor därute!
/A
