Idag var jag ute och promenade och med mig hade jag givetvis kameran.
Det ångrade jag inte
Däremot så blev jag lite skrajsen..
Varför får ni utläsa av bilderna.
Först så såg jag fina hästar.
Inte vet jag om hästar tänker som människor men fr.o.m idag så tror jag det.
De gav järnet och jag bara njöt av att se dem galoppera.
Rana rama västernfilmen med hovar som med ett dovt ljud slog mot marken.
Underbart!
 |
| Kalla oss för hamburgerkött?..haha |
Mmm..fina var de..många och fina..jättefina
Sedan så..
Var jag inte så kaxig längre...
 |
| Självporträtt, ögonblickstagen kan man säga |
 |
Ahmeh , hon ville ju ha bra bilder ju grabbar!
När dessa snyggingar kom rusandes mot mig så gick jag mot grabben/grabbarna på första bilden för att liksom känna mig tryggare. Det gick inte så bra. De såg väldigt coola ut med sina kikare/kameror och verkade inte alls vara gentlemän. Fniss Kanske beroende på att en av hästarna kom galopperandes rakt emot mig och jag trodde på allvar att jag skulle bli nedtrampad men inte ett enda knyst kom ut ur min mun utan jag verkade vara cool och hoppade raskt över en stengärdsgård. |
Sedan kände jag att jag behövde en kram
 |
| Bild tagen av mig som symbol |
Så jag ringde en vän som "lugnade" ned mig och förklarade att hästarna nog bara ville leka...
Bra så, hästar är vackra men..
Väl hemma fick jag beröm av en av mina grannar så jag plåtade honom medan han var helt oförberedd, det blev väldigt bra så i morgon ska jag smyga ned lite bilder i deras brevlåda.
Ha det bra!
//Skraj-A