söndag 2 december 2018

Vänner försvinner, nya hittas

Det har varit ett tufft år hittills.
2017 var också delvis tufft.
Vi fick ju veta i augusti 2017 att vi kommer att bli varslade.
En stor sorg då vi var ett underbart arbetsteam så splittrades vi under våren 2018.

På detta var en vänskap som försvann.
Någon som jag litade på fick jag veta på omvägar inte var så lojal som jag trodde.
Det tog hårt, jag tänkte länge vred och vände på allt och kom över det.
Ett sår i mitt hjärta och i min tillit till människor.
När någon "sviker" mig så är det bara så att mina dörrar stängs för denne.

Mitt hjärta är stort men inte enfaldigt.

Nåväl, jag har haft det kämpigt med mycket.
Fick nytt arbete via en mycket god och verkligen fin vän.
Jag tog det för att jag inte orkade med att vara arbetslös (iofs hade jag inte varit det så länge men ändå)
Arbetet innebar lååånga dagar och jag höll (håller på..) på att gå under av stress och en känsla av att inte göra annat än att arbeta. Sedan fick jag arbeta på närmare håll och det är en liten lättnad även om villkoren inte är de bästa.
På måndag så ska jag iaf prata med chefen så får vi se vad som händer framöver.

Hursomhelst så vänner försvinner och andra kommer.
Tack och lov.
Nu har jag fått en ny vän, vi ringer varandra utan anledning (nästan) ibland.
Mycket trams men också mycket allvar.
Kul att bara ringa utan ett egentligt ärende bara för att man är sällskapssjuk.
Det är en kollega så det finns ju anledningar att prata såklart.

Jag läste en artikel av Tomas Sjödin om just att ringa bara för att man vill höra någons röst eller bara för att det är så trevligt att prata med någon fastän man inte har ett egentligt ärende.
Jag kan inte annat än att hålla med.
Samtal är alltid bra.
För mig är det superviktigt att höras av och att kunna prata om i princip allt.
Samtalet är ett av det viktigaste i mitt liv.

Jag öppnar mig för de jag känner förtroende för.
Ibland blir det fel.
Då får det vara så..
Inget mer med det.
Jag sluter mig och sedan går jag vidare i livet.

Långt inlägg men..så är det ibland.
Jag är trött, har sovit en hel del denna helg men känns ändå som om sömnkontot är på minus.
Hur saker och ting reder ut sig lär visa sig.

I dessa tider så finns det också mycket sorg inom mig.
Därför denna låt


Ta hand om er och era vänner om ni vill ha dem kvar.
Kram

Inga kommentarer: