..kanske att det känns som om mina tunnare ben känns starkare.
Jag vet inte, men det kan vara så.
Det finns ett hål i mitt hjärta.
Det bara är så.
Det var inte på något vis värt att "få" det hålet..också.
Jag är inte det minsta tacksam över den erfarenheten.
Men, kanske, kanske går jag vidare nu.
Utan kärlek.
Ensam.
Men, kanske, kanske som en ny Annelie.
Vi får se.
Lite musik på det
Ha det gott så hörs vi när vi ses
//A
fredag 29 juli 2011
Jomen..kanske
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är sååååå ledsen för din skull Annelie.
Själv kämpar jag med vetskapen om att jag kommer att bli ett hål i någons hjärta.......
jag
Åh, vad ledsamt.
Jag är så ledsen för din, er, skull.
Ska läsa och kommentera din blogg.
Måste bara hämta andan ett tag.
jag
Hmm, svårigheter med att kommentera din blogg.
Detta har jag varit med om tidigare på andra bloggar.
Men detta (provade) skrev jag:
Låter inte bra att vara helt ensam.
Jo, på ett vis..men man behöver någon att prata med..eller bara vara med.
Bryta ihop behövs.
Det behövs verkligen..jobbigt..ja...men nödvändigt.
Jag kommer tänka på dig på måndag.
Det är ett som är säkert.
//A
Helt utan kärlek och ensam är du ju inte. Du har ju oss, om det hjälper..
Skicka en kommentar