Jag kanske inte borde bli så upprörd som jag blir..

..men jag blir det.
Jag har inte läst bloggen ifråga men det jag läst via Expressen räcker nog för mig för att bilda mig en åsikt.
Länk kommer nederst i inlägget.

Mannenimitt liv tyckte en del gånger att jag måste vara rädd om mig själv och inte reagera så mycket eller starkt som jag gjorde ibland.
Jo, jag förstår och förstod att han tyckte det.
Jag försöker att inte ta åt mig, jag försöker vara rädd om mig, jag försöker att fokusera på rätt grejer.

Men ibland blir det för mycket.
Och jag blir så oerhört ledsen, så oerhört arg och frustrerad på att personer i en offentlig organisation kan bete sig på det vis som en polisman med kollegor gjort.
Vidare har denne person skrivit om det på sin blogg.

Jag bloggar också om känsliga ämnen.
Jag har lämnat ut mig själv en hel del.
Och det har hänt att någon någon gång reagerat över det.
Men om jag nu hade haft en yrkesroll där sekretess är av största vikt hade jag passat mig väldigt noga för att berätta vad jag varit med om på ett raljerande sätt.

Det smärtar mig något enormt att läsa att en polisman har skakat hand med en person som nyss hängt sig och presenterar sig som -  Grönköpingspolisen och vad kan jag hjälpa dig med.
Och det bloggar denna personen om och tycker att det är kul.
Och kollegor.
Och bloggläsare.
Jag tycker inte det.
Oavsett om personen ifråga skrivit en massa andra intressant saker.
Det är så osmakligt så jag vet inte vad.
Jag vill kräkas.
Är det kul tycker ni?

Sedan skriver denne person om någon som dött p.g.a sitt alkoholmissbruk.
”Det är precis vad det låter som. Blodet forsar ur din mun likt en brandslang på fullt tryck. Kroppen tömmer sig på under 10 sekunder. Han hade supit, det hade gått åt helv... Han hade gått omkring i köket några sekunder och sprutlackerat innan han segande ner och dog.”


Vad är OK att blogga om tycker ni?
Är det jättekul att folk som arbetar inom offentlig verksamhet såsom polis, sjukvård, räddningstjänst, socialförvaltning pratar om oss, vårdtagare/klienter via bloggar på detta vis?
Är det rolig läsning?
Fyller det en sådan stor uppgift att det avlastar de som arbetar med deessa frågor?
Eller ska klarar de sig via de vanliga krissamtalen som de brukar erbjudas?
 
Just nu känner jag mig av olika skäl rätt ensam om att tycka att denne bloggare gått över för många gränser.
Men jag kanske borde koncentrera mig på annat och inte engagera mig så mycket.
Detta tär på mitt hjärta.
Och jag blir ledsen på så många vis.
Så, jag kanske borde lägga ned denna diskussion.
Sagt och gjort.
 
Länken till artikeln
Hoppas ni har det bra
/LedsenUpprördBordeKanskeVaraTystMenNejDetKanJagInte-Annelie