Verkligen arg.
Och ledsen. Kanske framför allt ledsen.
Därför skrev jag en dikt som inte är redigerad än.
Men håll tillgodo.
Öppet brev till familjen Cancer
Vi ville inte ha ert besök
Ni har skändat oss
Begått hemfridsbrott
Inte bara en gång
Er familj har påverkat vårt liv
Igen
Ge er iväg NU
Samtidigt viskar någon
Intill mitt öra :
Det här livet
Annelie
Det är livet
Alla har vi våra sorger
Ja, jag vet, jag vet, jag VET
Jag VET!Men det räcker nu
Det räcker NU
Varför, varför
varför vi, igen
Vad har vi gjort för ont
Så vi förtjänar detta
Det var nog då
Det är nog nu
Jag vill slå varje medlem av klanen cancer i ansiktet!
Jag vill sparka på er hårt!
Förnedra er!
Utan att tveka och utan medkänsla
För det är vad ni gör mot oss
Det är vad jag vill
Ruinera ert liv
Till vår hjälp har vi kallat in
Forskare
Präst och församling som ber förböner
Nya mediciner
Anhöriga och vänner vars tankar påverkar
Vi hoppas att er familj
Cancer
En dag är utrotad
/Annelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar